Molly Sandén och Björn Ranelid till Globen

Vad säger man? Herrejävlar kanske? Nog står Björn Ranelid för något helt nytt, inte bara i Melodifestivalen utan i vilket musikaliskt sammanhang som helst - men är det bra? Jag kan utan problem sträcka mig till att han skapat en melodifestivalklassiker, men därifrån till att ge honom möjlighet att få representera oss i Baku i finalen i Globen är steget alltför långt. Skärpning Sverige!

En smula ordning på torpet fick vi i alla fall i Molly Sandéns finalplats, programenligt följd av Andra Chansen-platser för Andreas Johnson och Youngblood.

Med undantag för att Björn Ranelid mot min förväntan levde upp till spektaklet omkring sin låt i media så höll mina tips riktigt hyggligt med bara ett par inbördes omkastningar på den nedre halvan av resultatlistan. Här är kvällens resultat:

Till final:

Molly Sandén - Why Am I Crying
Molly Sandén imponerade, även om jag inte riktigt tycker att varken hon eller låten når ända upp till samma höjder som Sanna Nielsen och hennes Empty room gjorde - för jämförelsen känns oundviklig. I en deltävling som alltför mycket gick i återvinningens tecken klarar hon sig dock helskinnad från anklagelser om alltför stora likheter. Jag ser redan en placering på den övre halvan i Globen framför mig - men knappast seger.

Björn Ranelid feat. Sara Li - Mirakel
Ja detta mirakel... Och då talar jag snarast om den löjligt stora uppståndelsen i media om både låten i sig och att den lyckades ta sig till Globen. I ett startfält där få bidrag var tillräckligt bra för att locka röster är det inte underligt att ett spektakel med sista numret ut lyckas slå sig fram till topplaceringar.  Ranelid har definitivt skapat en klassiker och nog tycker jag det här är lite kul - men jag kräver lite mer av ett melodifestivalbidrag än tre minuters billig underhållning, särskilt om det ska få vara med och slåss om slutsegern. En låt till exempel.

Till Andra Chansen:
Youngblood - Youngblood
Som jag förutspådde lyckades inte valparna i Youngblood komma undan med sin övertydliga parafras på Saades gamla manpojke. Det hjälpte inte heller precis till att killarnas vokala insats bitvis var rejält wobblig. Inte desto mindre är ju låten så omedelbar som en låt kan bli och fem söta grabbs effekt på den röststarka fjortispubliken ska aldrig underskattas i den här tävlingen.

Andreas Johnson - Lovelight
Jag har aldrig varit något större fan av Johnsons mellobidrag och därför är det väl en smula ironiskt att han för en gångs skull inte tar sig till final när han har en låt jag inte bara står ut med utan till och med tycker om. Jag fick rätt när jag trodde på mediastorm i ett vattenglas angående likheter med Suedes Beautiful ones, men jag köper Johnsons förklaring: Det är inget plagiat. Ställer man låtarna bredvid varandra handlar det mer om en kopierad känsla än stulna tonföljder. Sedan kan det ju diskuteras hur mycket man har att vinna på att dra ett sådant koncept för långt.

Utslagna:

5. Mattias Andréasson - Förlåt mig
Mattias och hans låt var det enda av kvällens bidrag som jag tycker växte när det syntes och hördes på scenen i Leksand. I E.M.D. hamnade Mattias ofta i skuggan av E-et och D-et, men här visade han att han klarar sig fint på egna ben. Han vet verkligen hur man äter en kamera och låten får mig att se fram emot albumsläpp. Däremot håller den inte riktigt för melodifestivalen, det hade behövts en tydligare hook för högre höjder än en femteplats.

6. Love Generation - Just A Little Bit
Love Generation var säkrare på scenen i år än förra året, men det hjälper ju inte alls när inte låten håller måttet. Förra årets eurostomper Dance Alone borde ha fått leka i Globen och hade dessutom kunnat funka fint i Europa, men den känslan fanns inte alls i Just a little bit. Det är synd, för tjejerna känns som klippta och skurna för formatet. Just nu känner jag mig lite uppgiven, men jag hoppas de får en tredje chans - med en låt som matchar deras potential.

7. Carolina Wallin-Perez - Sanningen
Sanningen är ännu en låt som på förhand känns helt körd i det här formatet - men som har potential att kunna bli en hit i mina lurar. Hur stora förutsättningar har egentligen en låt som man verkligen behöver lyssna på i den här tävlingen - särskilt om den som fick en beige inramning på scenen i Leksand och därtill en Carolina som inte hade en hundraprocentig kväll röstmässigt.

8. Maria BenHajji - I mina drömmar
I sändningen sades det att det här var webjokern som svenska folket själva hade valt till tävlingen. Well, det är ju en sanning med rejäl modifikation. Webjokertävlingen genomfördes även i höstas med noll marknadsföring och jag undrar hur många röster Maria BenHajji egentligen behövde för att ta hem segern där. SVT behöver bestämma sig för om folkets verkligen ska få välja en egen låt - eller om de ska lägga ner webjokern helt. Hade det här varit folkets låt hade den inte hamnat sist.


Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen
Media: Aftonbladet, Aftonbladet, DN.