Melodifestivalen 2014: Minutklipp från Linköping

Nu har Melodifestivalen äntligen kommit tillbaka hit till Linköping! Uppladdningen här under veckan gör mig faktiskt riktigt stolt över min hemstad - rör man sig på stan möter man melodifestival överallt - i skyltfönster, ur högtalare och genom diverse jippon. Man har till och med tagit fram en riktigt smarrig melodifestivalbakelse! Det är med andra ord svårt att missa att festivalen är i stan!

Själv sitter jag på dubbla stolar den här veckan. Samtidigt som jag i vanlig ordning bevakar Melodifestivalen och Eurovisioneuropa här i Pierre's Schlager så följer jag också den andra deltävlingen live för Melodifestivalklubbens räkning. Idag kommer jag att följa de första repetitionerna i Cloetta Center - och redan igår kväll hörde jag låtarna premiärspelas. Kommentarerna till dagens minutklipp är därför - helt oundvikligen - alltså baserade på låtarnas fullversioner.

Inlägget kommer att uppdateras under dagen med länkar till minutklippen efterhand som de ramlar in - vill man kolla Melodifestivalklubbens livekommentarer från repen kan man göra det här.

Veckans minutklipp:

JEM - Love Trigger
Jag får faktiskt ungefär samma känsla som när jag hörde Euphoria första gången och hörde det perfekta mötet mellan melodifestivalschlager och samtida danshits. Det här är dock kaxigare, klubbigare och med tyngre beats - som high energy G:son-schlager i skön fusion med Black Eyed Peas och arenahouse. Så mycket kärlek från mig att jag kan se det här som svenskt eurovisionbidrag om JEM kan leverera på scenen – men är det för långt från mittfåran för Svensson?


The Refreshments - Hallelujah
Oh vad jag hatar det här. Jag var aldrig förtjust i Playtones och Top Cats när de tog rockabilly till Melodifestivalens final, men det här är faktiskt värre. Det är Frälsningsarmén goes old time rock’n’roll. Uschligt klämmigt prisande av han där uppe för att han lyckats fixa killarna en brud när de nu inte kunde det själva. Ungefär så långt från mina preferenser man kan komma - men inte desto mindre helt livsfarligt på lördag.


Manda - Glow
Manda ger oss snygg girlpowerpoplåt med stråkar och teflonbeläggning i samma skola som t.ex. amerikanskorna Katy Perry, Miley Cyrus och Taylor Swift. Det låter inte dumt alls men här finns heller inget som får mig att haja till, stanna upp – eller ens komma ihåg. Jag gillar Manda, men det här känns helt ofarligt.


Panetoz - Efter solsken
Minns du Dansa Pausa, förförra sommarens stora plåga? Den här är, precis som uppföljarsingeln, mer än lite lik den - och precis som sequels brukar vara blir de bara sämre och sämre. Det är soligt, rytmiskt och charmigt, men här finns inte samma effektiva hook som i genombrottet och vid en första lyssning känns den en smula otydlig.


Pink Pistols - I am somebody
Hade du förväntat dig en glittrigt glammig La Dolce Vita från ett nybildat gayboyband så blir du besviken. Här är det istället rockiga gitarrer till ett drivande dansbeat och en text om rätten att få vara den man är. Som E-types Back in the loop, fast utan kackig rap och körande tutt-Lisa. Ja utan det mesta faktiskt, det vill till en riktigt fet show för att göra något av detta. Jag hade hoppats på mer.


Sanna Nielsen - Undo
Sanna gör ingen besviken, det här är en sjukt snyggt uppbyggd ballad, som inleds väldigt avskalat för att sedan byggas upp, tonhöjas och allt det där. Undo känns snarast som en mer subtil och mindre fläskig kusin till Hollow - den har till och med hjärtslagen som den hade som effekt - om man ska göra schlagerjämförelsen. Med en Sanna vid micken lär det kunna bli magiskt på scenen både nu på lördag och på lördag om en månad.


Little Great Things - Set yourself free
Rockigare och smutsigare än jag trott från ABBA-Bennys barnbarn. Låten är inte särskilt direkt, men inramningen känns genuin och på riktigt. Funkar de små stora sakerna på scenen kan det här gå bättre än väntat - Set yourself free kan tänkas bli rätt ösig om den behandlas rätt. Svårbedömt, men mellopubliken har ett gott öga till genren.


Martin Stenmarck - När änglarna går hem
Hade någon frågat mig på förhand om hur jag trodde Stenmarck skulle låta i år så hade jag beskrivit den precis så här. Effektiv och klichégeggig fotbollskör i rakt nedstigande led från Sjumilakliv med änglar som går hem, nätter som vänder, hjärtan som slår och himlar som ändrar färg. Mina öron kräks litegrann, men jag måste medge att det är väldigt snyggt gjort.

Rösta!

Vilken är din favorit? Vilken gillade du inte? Rösta!

Andras omdömen efter onsdagkvällens lyssning:

Hanna Fahl, DN
Anders Nunstedt, Expressen
Markus Larsson och Tobbe Ek, Aftonbladet (video)
Schlagerprofilerna
Ludvig Alfredsson, Poplight