Resultatet i den andra semin av Festival da Canção

Förlåt Sverige - men jag somnade halvvägs genom gårdagens andra semifinal av Portugals nationella uttagning Festival da Canção! Den började visserligen inte förrän klockan 22 och nog blev det en ruskigt eurovisionintensiv helg - men det går inte att komma ifrån att portugiserna själva gjorde ett riktigt bra jobb med att vagga mig till sömns!

Jag hade helt andra förväntningar sedan portugiserna annonserat att man i år tänkte blåsa nytt liv i sin uttagning. De har ju flera gånger om visat att de faktiskt kan bjuda på riktigt bra samtida musik - och jag hade faktiskt inte haft något emot om de bestämt sig för att grotta ned sig i sin älskade fado heller. Men det vi bjuds på är något helt annat - en märklig safari bland musik man mött, glömt eller rentav förträngt under de senaste trettio åren.

De portugisiska tvtittarna verkar vara inne på samma linje då de gav sin tolva till Don't Walk Away med Pedro Gonçalves, det enda bidraget i semin som kändes som att det tillkommit på den här sidan millennieskiftet. Det räckte för en finalplats, även om juryn dissade hårt - semin vanns i stället av den glatt dragspelande Celina da Piedade som var juryns favorit.

På söndag är det dags för final och kanske en lite livligare tillställning då man flyttar ut ur RTPs tvstudio och in i Coliseu dos Recreios, en konsertarena av betydligt större format. Vem som vinner? Just nu skulle jag sätta en slant på Salvador Sobral som tävlade i den första semin förra veckan. Hans ballad Amar Pelos Dois sjöngs med stor inlevelse och killen har fått rejält med uppmärksamhet i media i veckan då han fick opereras akut för navelbråck strax efter semin - vilket ska ha förklarat hans väl pösiga klädsel vid framträdandet. Vi får se om en vecka - här är den andra semins vinnare, Primavera med Celina da Piedade.