Årets låtar - från 1 till 32!

Det är hög tid för en kär gammal tradition - att rangordna alla årets melodifestivalbidrag! I år det både en riktigt rolig uppgift och en väldigt svår sådan. Förutom en dryg näve kanonlåtar i toppen är det tätt med låtar som passerar som ok - samtidigt som ovanligt få låtar känns riktigt kass.

Bedömningen är strikt ur melodifestivalperspektiv - vad jag gillat från årets scen, vad som har sin plats där och samtidigt pekar vidare mot Europa. Några bidrag har stärkt sina positioner längs resans gång, medan andra tappat. Allra roligast är att jag i motsats till förra året kan se fram emot en final med ett helt gäng av mina favoriter - hela min topp sex finns redan där. Här är alla 32 som jag rankar dem (med länkar till låtarna på SVTPlay):

1. Loreen - Euphoria
För min del är årets etta helt självklar, och inte bara i perspektiv av Melodifestivalen. Jag minns faktiskt knappt när vi senast hade ett paket som kändes som en lika het kandidat till slutsegern i Eurovision Song Contest som Euphoria - och jag hoppas så fantastiskt mycket att vi får chansen att prova den teorin i Baku! Jag vill betona ordet paket, för vi har inte bara en låt som känns fräsch, modern och hookig - den levereras av en artist med egen karaktär och ett nummer som garanterat får låten att sticka ut och gör att helheten snarast är att betrakta som en gåshudsframkallande konstinstallation. Sade jag att vi måste skicka Loreen till Baku?

2. Danny Saucedo - Amazing
Drar man en linje från Skara till Ibiza på kartan så hamnar mittpunkten på den linjen någonstans i Tyskland. Den musikaliska motsvarigheten till den mittpunkten heter Amazing och är ett riktigt skönt möte just mitt emellan svensk schlagertradition och de klubbiga dansgolven på nämnda ö. Ur eurovisionperspektiv är problemet just att Tyskland var var vi skulle vara förra året. Jämfört med min etta känns inte det här lika nytt och hett trots i dubbel mening lysande dans - även om jag inte alls skulle skämmas om det blir Danny som får biljetten till Baku.

3. Lisa Miskovsky - Why Start A Fire
Jag har fortfarande inte riktigt smält att Lisa Miskovsky faktiskt knep en finalplats i Malmö. Why Start A Fire är den av alla låtar i årets melodifestival som bäst matchar vad jag helst lyssnar på utanför mellobubblan för tillfället men det kom ändå som en blixt från klar himmel att tillräckligt många svenskar var lika förtjusta som jag. Ingen globenvinnare men en låt som kommer dit med ett buzz och kommer att få ett långt liv efter tävlingens slut - och ge Lisa en välförtjänt återvunnen plats i rampluset.

4. Molly Sandén - Why Am I Crying
5. Dead by April - Mystery
6. David Lindgren - Shout It Out
7. Timoteij - Stormande hav
8. Dynazty - Land Of Broken Dreams
9. Charlotte Perrelli - The Girl
10. Andreas Lundstedt - Aldrig Aldrig
11. Mattias Andréasson - Förlåt mig
12. Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern - Jag reser mig igen
13. Björn Ranelid feat. Sara Li - Mirakel
14. Sean Banan - Sean Den Förste Banan
15. Andreas Johnson - Lovelight
16. Youngblood - Youngblood
17. Love Generation - Just A Little Bit
18. Ulrik Munther - Soldiers
19. Afro-Dite - The Boy Can Dance
20. Marie Serneholt - Salt & Pepper
21. Carolina Wallin-Perez - Sanningen
22. Christer Sjögren & Lotta Engberg - Don't Let Me Down
23. Abalone Dots - På väg
24. Axel Algmark - Kyss mig
25. Mimi Oh - Det går för långsamt
26. Top Cats - Baby Doll
27. Sonja Aldén - I din himmel
28. Maria BenHajji - I mina drömmar
29. Thomas Di Leva - Ge aldrig upp

30. Hanna Lindblad - Goosebumps
Kan inte någon ge Hanna en vettig låt till nästa år? Att hon nu två gånger tävlat med en låt som inte alls gör henne rättvisa är oförsvarbart slöseri. Goosebumps är musikalisk menlöshet med teflonbeläggning. Ingen bryr sig och ingenting fastnar.

31 The Moniker - I Want To Be Chris Isaak (This Is Just the Beginning)
Om det här bara är början på det här spåret kommer The Moniker snabbt att gå förlorad långt utanför mellopublikens radar och för evigt förknippas med förra årets Oh my God - och bara den. Kontrasten mellan den färgkaskaden och detta gråa intet kunde inte varit större.

32. Opa - Allting blir bra igen 
Jag kan inte sluta fundera över hur snacket egentligen gick när man bestämde sig för att det vore en bra idé att plocka ut det här för tävlande i Melodifestivalen. Hur tänkte man? Vilka var de lysande argumenten? Finns det verkligen sådana?

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen