Hur viktig är startordningen i Eurovision Song Contest?

I början av november meddelade SVT och EBU att man tagit ett kontroversiellt beslut. Från och med den kommande upplagan av Eurovision Song Contest slopas lottningen som fram till nu avgjort i vilken ordning bidragen startar i tävlingen. Istället blir det upp till det arrangerande tvbolaget att sätta ihop en startordning utefter vilken ordning man tycker ger bäst flöde och därmed bäst tv.

Förslaget har lett till höga diskussionsvågor bland tävlingens fans - och till en övervägande del är rösterna kritiska. Man menar att en lottning har flera stora fördelar. Till att börja med är lottningen offentlig. Den som velat har under senare år kunnat följa den live och därmed såväl kunnat ta del av spänningsmomentet som konstaterat att allt går rätt till. Lottningens natur har också gjort att deltagarländerna kunnat köpa startpositionen man fått utan diskussion - förutsättningarna har varit lika för alla. Den nya ordningen komplicerar detta. Tvbolagets arbete med att ta fram en startordning kan svårligen genomlysas vilket med stor sannolikhet kommer att leda till spekulationer om ifall allt verkligen gått rätt till - om alla deltagarländer fått rättvisa förutsättningar. En grund för den diskussionen är antagandet att startpositionen har stor betydelse för resultatet i tävlingen. Det är hög tid att kolla upp i vilken utsträckning det stämmer. För att ta reda på det har jag vältrat mig i statistiken från de nio senaste upplagorna av tävlingen - de upplagor där finalen föregåtts av en eller två semifinaler.

Vi börjar med att kolla in semifinalerna. Under perioden har vi haft sammanlagt fjorton semifinaler. Från vardera semi har alltid tio bidrag tagit sig till final - sammanlagt 140 finalister. Vid några tillfällen har bidrag tagit sig till final som juryns val, oavsett poängen de fått. Dessa har jag valt att bortse ifrån eftersom de gått till final på annan grund än de poäng de fått. Istället har jag bara tittat på de tio bidrag som fått flest poäng i varje semi.

Då deltagarantalet i semifinalerna har varierat mellan 17 och 28 är det mindre värdefullt att titta på rena startnummer - men en snabbtitt på dessa säger att startposition 3 har varit den minst gynnsamma. Bara tre bidrag av fjorton med det numret har tagit sig till final och snittplaceringen från det startnumret är 14,6. I andra änden så har nummer 14 varit det mest fördelaktiga och lett till final alla gånger utom en och bidragen som startat därifrån snittar på 5,8 som placering.

För att ge en mer rättvisande bild har jag jämfört bidragen som startat på respektive semifinals övre halva med de som startat på den nedre halvan - och nu blir det intressant. Av de 140 som gått till final har 56 (40%) gjort det med ett startnummer på semifinalens övre halva medan 84 (60%) gjort det från den nedre halvan. Vid tio tillfällen har fler bidrag tagit sig till final från den undre halvan än från den övre - medan det motsatta aldrig har inträffat.

En liknande jämförelse mellan respektive semifinals tre första och tre sista startpositioner visar att de tre första genererat sammanlagt 15 finalister medan de tre sista gett 31. Snittplaceringen för bidragen som startat från någon av de tre första startpositionerna är 13 medan snittplaceringen för bidragen som haft någon av de tre sista startpositionerna i sin semifinal är 7,5. Redan en jämförelse mellan övre och undre halvan visar på en snedfördelning, men den blir alltså ännu tydligare vid den här jämförelsen.

Elva av de fjorton semifinalvinnarna har startat på den nedre halvan och om vi drar det ett steg längre och tittar på bidragen som så småningom skulle komma att vinna finalen så hittar man fem på semifinalernas nedre halvor och två på de övre. Lägst semistartnummer som sedan lett till finalvinst hade Alexander Rybak 2009 då hans Fairytale startade som nummer sex i semin. Se all statistik från semifinalerna här:

En titt på finalerna ger ett liknande mönster. Det finns inget magiskt startnummer som ger automatisk framgång eller nederlag, men startnummer 2 och 4 har markant sämre statistik än andra startnummer medan 18 har det bästa snittet av alla. Nummer 17 har dock genererat tre vinnare - som t.ex. vår Loreen. En enda av de nio vinnarna har startat på övre halvan - Ruslana gjorde det 2004 med sin Wild Dances - men det var ändå med ett startnummer så långt ned som nummer 10.

Om vi gör som i semifinalerna och grupperar lite så ser vi bland annat att de fyra första startnumren har gett en placering bland de fem sista femton gånger medan de fyra sista startnumren bara gjort det fyra gånger. Motsvarande så har de fyra första startnumren gett en placering på topp fem just fem gånger medan de fyra sista gjort det tretton gånger. Se all statistik från finalerna här:

Hur man än vänder på siffrorna så blir slutsatsen densamma - inget startnummer avgör ett bidrags öde, men det ÄR tveklöst både en nackdel att starta tidigt och en fördel att starta sent i fältet. Det som talar för den nya ordningen är att den möjligen kan vända på statistiken genom att säkerställa en bättre dynamik i flödet av låtar - men nackdelarna blir svårhanterliga. Hur säkerställer man att startordningen inte manipuleras? Och hur får man de tävlande att köpa den utan riktigt jobbiga diskussioner? Jag är skeptisk - men det ska bli mycket intressant att se hur det här faller ut i vår.

Läs även andra bloggares åsikter om: Eurovision Song Contest