Åtta minutklipp från Karlskrona

Nu kör vi! På lördag är det ju äntligen dags för den första deltävlingen i årets upplaga av Melodifestivalen! Redan igår fick pressackrediterade möjlighet att höra de tävlande bidragen - och idag fick även vi vanliga dödliga höra en minut av vardera låt via klipp från dagens repetitioner.

Jag har självklart lyssnat in mig och tycker väl sammantaget att det här låter som en rätt försiktig inledning på årets melodifestivalsäsong - den slutliga vinnaren lär knappast finnas i den här åttan. Med vägledning av bara de här korta klippen skulle jag sätta mina slantar på Anna Järvinen, David Lindgren och Yohio i den ordningen - men mina fullständiga tips, betyg och omdömen får ni vänta med till på lördag när vi hört mer av låtarna. Så här tycker jag utifrån minutklippen - vad tycker du?

Länkarna går till minutklippen hos SVT.

1. David Lindgren - Skyline (Fernando Fuentes, Henrik Nordenback, Christian Fast)
I år får David Lindgren agera Melodifestivalens partystarter - och vi kastas rakt in i finlandsfärjans reklamklipp där grå kontorsnissar från att försiktigt stuffa vid busshållplatsen kastas rakt in på färjans lätt förskönade dansgolv. Smart att lägga den först för att få igång oss - men på en minut tycker jag det låter en bra bit blekare än Shout it out som ju satt som en smäck på en lyssning. Parallellen tills just den låten är dessutom så tydlig att den kan bli ett handikapp på lördag. Nja, jag hoppas det tar sig i fullversion.

2. Cookies'n'Beans - Burning flags (Fredrik Kempe)
Ok, det är läge att pilla bort den där countryetiketten jag klistrade på när kakorna och bönorna tävlade med What if 2009 - för det här är ju något helt annat. Vi får ett pampigt arenaanthem med mycket diafragma, där tjejerna ber oss blunda och se deras brinnande... flaska? Om det inte vore för att det här uppenbarligen är låtens sista minut hade jag tyckt det varit riktigt lovande, men när det nu tydligen inte bjuds på varken mera fläsk eller minsta lilla wailfest är jag lite mer skeptisk.

3. Jay-Jay Johanson - Paris (Jay-Jay Johanson)
Snygga stråkar och en störande koskälla medan Jay-Jay namedroppar landmärken i Paris är betydligt mindre electro än vad jag hade förväntat mig med tanke på hans tidigare alster. Det låter sällan mer stenkört än så här i Melodifestivalen - även om en del av mig nog hade kunnat falla för en moderniserad chanson i ett annat sammanhang. Särskilt om man plockar bort det där skramlandet som får det att låta som om han snarare vallar får än elegant vandrar genom Paris.

4. Mary N'Diaye - Gosa (Johan Åsgärde, Mattias Frändå, Mary N’Diaye)
Oh my... Nej. Jag vill INTE gosa. Åtminstone inte ackompanjerad av intill döden tjatig låtsaslatino med  infantil text och en Mary som verkar ha köpt taskig handkräm, delat den med sina dansare för att sedan ägna låten åt att försöka smörja in den. Mary verkar vara en skön tjej, men låten blir definitivt min åtta på lördag - inte kan väl det här funka på någon som hunnit fylla tolv?

5. Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora (Eric Gadd, Thomas Stenström, Jacob Olofsson)
Åh... jag borde ha vetat bättre, men här blir jag sjukt besviken. Nog för att Gadd borde ha tävlat redan för ett par decennier sedan, medan han fortfarande var kung av blågul soul - men jag kunde aldrig tänka mig att han skulle överge just den genren. Här låter han istället som en karaoke-Winnerbäck eller dito-Hellström, vilket må ha sin publik - men jag sitter inte i den.

6. Yohio - Heartbreak Hotel (Johan Fransson, Tobias Lundgren, Tim Larsson, Henrik Göranson, Yohio)
Jag var duktig och lyssnade in mig på några av Yohios verk i genren visual kei inför Melodifestivalen och överraskas därför lite av att det här snarare låter rocklåt i reklamradiostationernas standardformat än som musiken som gjort honom stor i Japan. Det är knappast nyskapande - men inget jag spottar på. Lättrallad rock i kombination med att Yohio verkar uppträda med både utstrålning och självförtroende får mig att tro på en andra chans. Minst.

7. Anna Järvinen - Porslin (Björn Olsson, Martin Elisson)
Så till låten som skulle ha varit med redan ifjol - men byttes ut mot just Shout it out (se ovan) innan det blev tävlingsdags. Efter att ha läst låttexten blev jag riktigt nyfiken - sällan har väl en mer naken, rättfram och känsloladdad text hörts här. Vi får inte höra mycket av den här under låtens slutminut, men det avskalade numret med ännu fler vackra stråkar tillsammans med Anna själv ger mig tillräckligt för att tro att hon träffar tillräckligt många hjärtan på lördag för att ta sig ända till final.

8. Michael Feiner & Caisa - We're still kids (Michael Feiner, Caisa Ahlroth)
Jag hade höga förväntningar här med tanke på vad jag hört av duon innan, men på den här minuten lyckas jag inte koppla grepp om låten - och det är väl inte direkt ett gott tecken. De sextio sekunderna ger intryck av en rätt märklig hybrid mellan powerpop från 80-talet, Swedish House Mafia och en saxofon med central roll. Jag vill höra mer, men spontant tycker jag det här låter för svårt för att jag ska kunna tro på några större framgångar på lördag.