Inför deltävling fyra i Malmö

Så, är ni laddade för Melodifestivalens fjärde deltävling? Själv håller jag på att packa väskan inför morgondagens tripp till Malmö samtidigt som jag lyssnar in mig på veckans minutklipp. Förra årets vinnare Anna Bergendahl dök ju upp just i den fjärde deltävlingen i Malmö Arena och gav mig ståpäls över hela kroppen på kuppen - och det är inte utan att man undrar om det kan hända i morgon igen.

Att döma av minutklippen är det tveksamt, men å andra sidan trodde jag inte det förra året heller. Det är i fullversion från scenen allting händer. Utifrån minutklippen tycker och tror jag i alla fall så här (Länkarna går till liveklippen från Smyglyssna med Elsa som är tillgängliga fram till lördag kl 21.30):

1. Melody Club - The Hunter (Kristofer Östergren, Erik Stenemo, Jon Axelsson, Niklas Stenemo)
Under 2000-talets första halva stod Melody Club högt på min lista över önskeartister i Melodifestivalen. När de nu äntligen fått tummarna ur och bestämt sig för att ställa upp måste jag dock dessvärre konstatera att det känns som om de lika gärna kunde ha låtit bli helt. The hunter är nämligen inte i närheten av samma kaliber som hitsen de hade under sin storhetstid. Electric och Destiny Calling var självklara hittar från första lyssningen - det här låter riktigt blekt, snarast som en menlös parodi på hela popgenren. Borde vara chanslöst, men det här känns svårplacerat.

2. Julia Alvgard - Better or worse (Manne Hjelm, Ola Holstad, Joar Lenz)
Trots att webjokeruttagningen var allt annat än en tävling om vem som hade den bästa låten så måste det sägas att utfallet åtminstone till hälften blev helt ok. Julias Better or worse var bland de bästa i uttagningen och är utan tvekan den bästa webjokern vi hittills haft i tävlingen. Frågan är dock om hennes svala electropop trots det räcker någonstans alls i morgon. Jag gillar fortfarande låten, men den är ingen publikfriare och motståndet är betydligt mer namnkunnigt.

3. Lasse Stefanz - En blick och något händer (Alexander Bard, Ola Håkansson, Tim Norell)
Många jublar säkert när Sveriges bäst säljande artist alla kategorier nu äntligen deltar. Själv var jag betydligt mer intresserad av vad den forna hitfabriken Norell/Oson/Bard hittat på nu när de äntligen gör musik tillsammans igen. Efter minutklippet ekar Nick Borgens We are all the winners tillsammans med Gonna find my angel som trion skrev åt the Boppers i huvudet, och det är väl inte alltför upphetsande referenser. Däremot tror jag att dansbandsfansen ser helt annorlunda på saken och mycket väl kan lyfta skåningarna till Globen. För tävlingens skull har jag gärna fel.

4. Linda Pritchard - Alive (Oscar Görres, Fredrik Kempe)
Linda sjöng på demon till Hollow som ju sedan istället sjöngs av Peter Jöback förra året medan hon själv fick sjunga You're making me hot-hot-hot. Den här gången får hon i alla fall tävla med en Kempe-ballad om än i annan stil än Hollow. Alive blir med sina gitarrer snarare en rockballad, av den sort det går tretton på dussinet av i de östeuropeiska eurovisionuttagningarna. Tar den sig till final kan den säkert bli en favorit hos de internationella jurygrupperna, men jag tror de svenska tvtittarna sätter p för det scenariot senast om en vecka - för Andra Chansen är åtminstone inom räckhåll.

5. Anders Fernette - Run (Desmond Child, Negin Djafari, Hugo Lira, Ian-Paolo Lira, Thomas Gustafsson)
Från början var det ju tänkt att Anders skulle ha tävlat med boybandiga Don't stop, men den stoppades ju så snart årets fält blev offentliggjort eftersom låten redan snurrade runt på nätet. Lite synd, för den var bra mycket roligare än låten som den nu ersattes med. Det är inget större fel på Run, om det inte vore för den där teflonbeläggningen sådana låtar förses med för att säkerställa att ingen stänger av när den dyker upp i reklamradiobruset. Konsekvensen av den blir ju dessvärre också att ingenting fastnar och ingen berörs.

6. Linda Bengtzing - E de fel på mig (Pontus Assarsson, Thomas G:son, Jörgen Ringqvist)
Jag är den förste att försvara en klassisk schlager i Melodifestivalen (även om jag får kräksjuka av bara tanken på att tvingas höra Jag ljuger så bra en gång till). Det vore ingen Melodifestival om vi inte fick minst en sådan - och E de fel på mig lär inte göra någon älskare av klassisk svensk schlager besviken. Att fler tänker som jag visar om inte annat det faktum att Linda gått till final vid alla sina tre tidigare försök och efter Sannas triumf häromveckan tyder inget heller på att svenskarnas faiblesse för genren avtagit. Minst Andra Chansen.

7. Nicke Borg - Leaving Home (Nicke Borg, Fredrik Thomander, Anders "Gary" Wikström, Jojo Borg Larsson)
Leaving Home ligger en bit ifrån vad vi är vana vid att höra Nicke göra tillsammans med Backyard Babies - även om i vi fortfarande rör oss i rockvatten. Låten är en ballad i midtempo som i sig inte verkar särskilt märkvärdig på en minut, men med liveartisten Nicke vid mikrofonen lär den lyfta med hjälp av hans säkerhet och scennärvaro. Rockpubliken blir inte bortskämda i mello i år, så när de nu äntligen får ett tillräckligt potent bidrag att få rösta på så lär det räcka långt. Minst Andra Chansen.

8. Love Generation - Dance Alone (RedOne, Bilal "The Chef", Teddy Sky, AJ Junior, Jimmy Joker och BeatGeek)
Att vara sist ut av alla 32 förpliktigar. Här brukar den stora favoriten till slutsegern placeras och det är också från det här startnumret flest vinnare utgått. Med det i tanken känns det väl inte helt fel att årets mest omtalade låt inför tävlingen blir den som den här gången får den platsen. Det är svårt att tänka sig ett större namn i tävlingen år 2011 än världsproducenten RedOne, mannen bakom Lady Gagas hitar, men det är också ett namn som gör förväntningarna skyhöga - och jag är inte helt övertygad att Dance Alone lever upp till dem. Det låter fräscht och modernt och jag vill definitivt se det här gå till Globen, men jag kan inte blunda - wowfaktorn i till exempel Bad Romance finns inte här. Final borde det bli ändå.

Det är även den här veckan ett jämt startfält, men att döma av minutklippen når det inte de höjder jag hoppats på. Om jag måste tippa - och det måste jag ju - så tippar jag Love Generation och Nicke Borg till final, även om det är en hel del med hjärtat. För Lasse Stefanz är en stor svart och skånsk häst som mycket väl kan ta sig till Globen med hjälp av en enorm massa fans. Inte heller Linda Bengtzing kan räknas bort från finalen, särskilt om inte Love Generation lyckas övertyga på scenen. Linda Pritchard kan blanda sig i striden om den sista platsen i Andra Chansen medan jag tror att övriga tre är chanslösa och får göra upp i botten.

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen
Media: Aftonbladet, Expressen, SvD.