Repetitioner - dag III

Under den tredje repetitionsdagen repeterades de åtta första bidragen i den andra semifinalen - från semiöppnaren Željko till bulgariska Sofia med startnummer åtta.

Samtidigt har team Loreen landat i Baku - i morgon är det ju hennes och Sveriges och tur att inta scenen i Crystal Hall för första gången! Kl 9.30 i morgon förmiddag är det dags om tidplanen håller - men först alltså, hennes åtta första konkurrenter:

Serbien: Željko Joksimović - Nije Ljubav Stvar
Det här blir en kanonöppning av semifinal nummer två! Željko gör ett känslosamt och stensäkert framförande mot en bakgrund i djupblått illustrerande en oändlig rymd uppbackad av stilfulla instrumentalister. Det är knappast nyskapande, men stilrent och klassiskt - och en given finalist.

Makedonien: Kaliopi - Crno i belo
Jag undrar om det inte trots allt blir en makedonsk final i år - det är tydligt att Kaliopi är ett fullblodsproffs. Till och med här med taskiga kameravinklar lyckas hon, klyschvarning, gå igenom rutan och leverera med klös och sällan sedd inlevelse - då kan man ha överseende med låtens schizofreni.

Nederländerna: Joan Franka - You and me
Joan har inte bara kvar indianhövdingaskruden från den nationella finalen - hon verkar ha gett den extensions. Inför Baku har man satsat på att ge låten en lägereldskänsla... nä förresten, man har satsat på eld av dimensioner som lär få vilken pyroman som helst att gråta lyckotårar på tisdag. Jag tycker att man tagit i överkant, den färgstarka bakgrunden och all eld tar fokus från låten och Joan som ser rätt bortkommen ut.

Malta: Kurt Calleja - This is the night
Kurt & Co har valt att plocka in ett gäng steg från den där åh så fåniga flashmobdansen i sitt nummer tillsammans med en malplacerad DJ - sällan en bra idé, se lex Tjeckien 2008 och Kroatien 2011. Gillar dock den varma bakgrunden med ett jublande publikhav - och lite kul är det allt att Kurt tar ut svängarna vokalt. Sammantaget känns det här dock, med all rätt, som att malteserna inte riktigt litar på sin låt.

Vitryssland: Litesound - We are the heroes
Killarna i Litesound är fortfarande the weeners och drar det futuristiska temat hela vägen. Jag tycker fortfarande det här är en helt ok låt men jag tycker killarna ser utklädda ut - som mammas pojkar som gjort sitt bästa för att se hårda ut inför första dagen på högstadiet.

Portugal: Filipa Sousa - Vida Minha
Portugal kör sitt eget race - här tiggs inte om gratispoäng med hjälp av snygga körsångare, krystade gimmicks eller kreativa dansmoves. Vi bjuds ett väldigt klassiskt eurovisionnummer med en stadsvy som bakgrund. Inte att förakta dock, det här har sin publik även om det knappast skapar vinnare.

Ukraina: Gaitana - Be my guest
Som väntat sparar inte Ukraina på krutet - vi får extra allt av allt. De extra LED-skärmarna ger såväl fler dansare som en alldeles egen flashmob medan backdropen öser kaskader av färger över scenen och en Gaitana som lär vara helt olidlig när det väl blir tävlingsdags - redan vid första repet är hon så sjukt gapig och wailande att den spontana känslan blir att man helst vill täppa till truten på kärringen. Vedervärdigt i mina öron - men hon lär ju märkas.

Bulgarien: Sofi Marinova - Love Unlimited
Aj då... här kan det gå åt vilket håll som helst - men förmodligen åt det andra hållet. Efter Ukrainas urladdning av överdåd känns det bulgariska numret möjligen befriande avskalat, men risken är nog betydligt större att det upplevs som tomt och öde. Väldigt märkligt vägval att låta Sofia försöka ro iland det här på egen hand, låten bjuder ju in till betydligt större gester. Less är inte alltid more.