Så har vi ju den här plagiatskandalen...

Jag hade faktiskt inte tänkt skriva det här inlägget. Jag vaknade i morse av ett pling i mobilen. Ett sms. Frans låt är ett plagiat! och en länk till en kvällstidning. Jag var klarvaken på tre röda, klickade fram Deepend-remixen på Catch & Release med Matt Simons. Lyssnade. Kände igen den. Somnade om.

Nej, jag kände inte igen den för att den tävlar i Melodifestivalen, utan för att den låg på en av mina spellistor häromåret. Schysst låt. Påminner en del om If I Were Sorry faktiskt. Ungefär som doften av solvarm bakelit alltid påminner mig om min första bil. Eller smaken av jordgubbar om sommardagar och solbränna. En association. En liknande känsla. Men det ÄR ju inte den. Inte ens nära. Trots att ett par toner i versen faktiskt ligger i samma följd.

Så jag somnade om. Att uppmärksamma det här skulle kännas som att förklara för någon att jordgubbar och bananer faktiskt inte är samma sak, trots att båda smakar sött och de ligger intill varandra på frukt och grönt.

Men jag kommer visst inte undan. Det finns ju trots allt de som blir lite förvirrade när det stora klickjaktsällskapet sätter spotlighten på schlagerfruktdisken och pekar på likheterna. Och som den schlagerfrukt-junkie jag nu är förväntas jag kommentera. Trots att skillnaderna, de som kvällstidningarna glömde att nämna, är både stora och uppenbara.

Så, min kommentar då. Den får bli att jag gillar både jordgubbar och bananer - och att jag lovar att återkomma om någon får för sig att klona schlagerjordgubbar. I väntan på det och på att den ene vinner melodifestivalen på lördag tycker jag vi avnjuter dem båda tillsammans som en skön liten schlagerfruktsallad. Jordgubben är den till vänster!