Pierre's Schlager inför Eurovision Song Contest 2017, del 2

Det är dags att ta itu med ännu ett knippe av årets eurovisionbidrag - presentera, bedöma, tippa och betygsätta! Den här gången sätter jag tänderna i Montenegro, Finland, Azerbajdzjan och Portugals bidrag!

Tycker du det råder viss betygsinflation såhär i början av min genomgång? Då måste jag dementera - för så är det inte alls! Faktum är istället att den första halvan av den första semin är riktigt stark! Här finns flera av mina personliga favoriter i år och jag får visst medhåll om det hos spelbolagen. Kollar man in oddsen så startar fyra av de sex bidrag som tippas ha störst chans att vinna alltihop i just det här sjoket! Jag lovar, det finns gott om utrymme för sågningar när vi kommer längre fram! Nu kör vi!

6. Montenegro Slavko Kalezić - Space (Momčilo Zeković Zeko, Adis Eminić, Iva Boršić)

Jag blev full av förväntan när det montenegrinska tvbolaget RTCG precis före nyår meddelade att man internt utsett Slavko Kalezić till sin eurovisionrepresentant!

Att döma av klipp från vad han gjort tidigare fick jag känslan av att han är som klippt och skuren för den här tävlingen - en showman med glimt i ögat, som älskar att synas, till och med går in för det, som ser bra ut och som dessutom uppenbarligen kan både sjunga och dansa.

Well, jag kan fortfarande stå för allt det där, med tillägget att karln visst också har en viss förkärlek för excess. Mycket smakar mer och alltför mycket är ännu bättre. Det funkar rätt fint på mig - gayestetiken, all naken hud, textens antydningar... och den där meterlånga flätan! Snälla, ta med den till Kiev! Jag tycker dock inte att låten håller måttet. Space är skönt men rätt mossigt discosväng, refrängen är för svag och den går i mål redan i halvtid och för att sedan gå på tomgång. Att Slavko dessutom utlovar ett provokativt nummer i Kiev tror jag kan vara spiken i kistan. Han känns liksom redan väl provokativ för den breda och, i vissa hörn av Europa, rätt konservativa publiken. Jag blir överraskad om Montenegro går till final - men det vore en kul överraskning.


7. Finland Norma John - Blackbird (Lasse Piirainen, Leena Tirronen)

Efter en period när man oftast åtminstone tagit sig till final har Finland nu fått finna sig i att stå utanför finalen två år på raken - men håll ut kära grannar! Jag är ganska säker på att det vänder i år!

När den stora förhandsfavoriten i årets finska final inte lyckades övertyga blev det i stället storseger för indiepop-duon Norma John bestående av vännerna Lasse Piirainen och Leena Tirronen som också skrivit låten själva.

Jag tycker det här är det bästa finska bidraget på väldigt länge - ett stämningsfullt nordiskt mörker som lyser upp när Leenas varmt starka röst bryter igenom ger en riktigt maffig kontrasteffekt som sedan toppas av ett oväntat och väldigt vackert pianosolo istället för den förväntade bryggan. Det liknar inget annat i årets startfält och jag tror det kan fånga både den som håller till i den modernare indiesvängen och den som längtar efter något mer klassiskt. I mina öron är det här ett av årets mest underskattade bidrag. Håller man fast vid numret från den nationella finalen så känns finalplatsen självklar och väl där tippar jag att det mycket väl kan bli den bästa finska placeringen sedan Lordis seger.


8. Azerbajdzjan DiHaj - Skeletons (Isa Melikov, Sandra Bjurman)

Azerbajdzjan inledde sin eurovisionkarriär storstilat med sex raka placeringar på topp tio. Sedan dess har man haft det betydligt tuffare - vilket som av en ren slump sammanfaller med att EBU bestämde sig för krafttag mot möjligheterna till köpta och manipulerade röster. Nåja, tro vad man vill om den saken, med hjälp av svenska popfabrikörer fortsätter man ju trots allt leverera habila bidrag!

Den här gången verkar azererna dessutom vara lite modigare än vanligt! DiHaj, en grupp frontad av sångerskan Diana Hajiyeva, hör knappast till strömfåran av artister. De pysslar vanligtvis med högst experimentell elektronisk pop, ganska fjärran från de välputsade strömlinjeformade bidrag Azerbajdzjan brukar vilja visa upp i den här tävlingen. Bidraget är skrivet av vår egen Sandra Bjurman tillsammans med, minsann, en på hemmaplan välkänd azerisk kompositör, Isa Melikov.

Man har kompromissat en del med det där experimentella. Skeletons känns modern och spännande, fullt gångbar i den här tävlingen samtidigt som den har viss edge, kanske inte minst i sångerskan som jag ser mycket fram emot att få se live! Det känns som att vi har ett ovanligt jämnt mittskikt bland årets bidrag, vilket gör att jag tror scenframträdandet kommer att bli viktigare än någonsin den här gången. Får azererna till det tror jag man har goda chanser att ta sig tillbaka till topp tio - finalplatsen känns i alla fall säker.


9. Portugal Salvador Sobral - Amar Pelos Dois (Luísa Sobral)

Det är verkligen inte varje år som Portugal står bakom en av årets stora snackisar! Så är det dock i år - få av årets bidrag kan matcha buzzet omkring Amar Pelos Dois och kanske ännu mer artisten Salvador Sobral!

Salvador vann uttagningen Festival da Canção med sin ballad skriven av storasyster Luisa tack vare stort stöd från den röstande juryn - tittarna hade hellre gjort ett annat val.

Låten är å ena sidan en vacker och välskriven ballad och Salvador sjunger med stor inlevelse och full kontroll över sin röst. Å andra sidan är den rena tidsresan till tävlingens 50-tal och Salvador har ett helt gäng tics och manér som inte är helt lättuggade för sig på scenen vilket gjort bidraget till en vattendelare - man antingen älskar eller hatar.

Det har också talats om Salvadors hälsa. Hans bylsiga klädsel förklaras av att han ville dölja ett dubbelt navelbråck som sedan tävlandet i Portugal har opererats. Hälsotillståndet gör att han inte kommer att delta vid de båda första repen i Kiev - de kommer istället att genomföras med systern vid mikrofonen!

I skrivande stund är Portugal fjärdehandsfavorit till segern i Kiev. Det känns närmast overkligt. Även om jag faktiskt gillar det här och inte alls har något emot Salvadors scenpersona så har jag svårt att se framgångar av de dimensionerna för portugiserna! Dock, det är ett känt faktum att bidragen som är vattendelare ofta lyckas bra i tävlingen. Salvador är ett original och på scenen är det så tydligt att han brinner för det han gör - och jag tycker snarare att låten är tidlös än daterad. Det lär ge poäng - frågan är bara hur många! Jag tippar det räcker för final - men det här är en av årets mest svårtippade!

De tidigare delarna i serien

Pierre's Schlager inför Eurovision Song Contest 2017, del 1