Eurovision Song Contest 2007 - Spanien

D'Nash - I love you mi vida

Då har vi kommit fram till den första av The Big Four, de fyra länderna som alltid är direktkvalificerade till finalen oavsett placering. Efter två 21a-platser i rad (Son de Sol 2005, Las Ketchup 2006) kan Spanien vara riktigt glada över att höra dit. De har faktiskt bara varit sämre placerade en enda gång under alla 46 åren de deltagit, nämligen 1999 då Lydia kom allra sist.

Spanien hade utan tvekan årets skummaste nationella uttagning, under namnet Misión Eurovisión. Sex uttagningsomgångar där låten utsågs från en ände och artisten från en ände ledde fram till en final där fem artister alla framförde sin version av fem olika låtar. Det där var den kortfattade och förenklade versionen av hur det gick till. Jag tror vi stannar där.

Vinnare blev Nash och deras tolkning av I love you mi vida, skriven bl.a. av allas vår Thomas G:son och Rebeca Pous del Toro. För vid det här laget har väl ingen missat att låten är delvis svensk, eller att låten är ett av tre bidrag med G:soninblandning i år? Rebeca är artist på egen hand också, och var den som först framförde låten i årets uttagning. Dessvärre för henne åkte hon ut, medan låten ju gick vidare och vann. Lite plåster på såren får hon dock, eftersom hon kommer att köra bakom Nash i Helsingfors.

Eller Nash förresten, strax efter uttagningen tvingades de byta namn till D'Nash eftersom Nash redan var upptaget.

D'Nash bildades 2005 av de fyra killarna Mikel, Basty, Javi och Ony. I mars förra året släppte de sitt första album, Capaz de Todo, som nyligen släpptes igen, med deras tolkningar av de fem finallåtarna från Misión Eurovisión tillagda. De omtalas som ett pojkband, om man nu kan kalla sig det i åldern 24-26. I vilket fall, de marknadsför sig med alla tillhörande attribut; sitt utseende, synkdans och lättillgänglig pop.

Jodå, pojkband är såå '99 men jag kan inte hjälpa det; I love you mi vida är Thomas G:son när han är som allra bäst och gör omedelbar pop, tillgänglig och smart på samma gång. Låten är dessutom den av årets låtar jag har spelat allra mest, om man räknar in Rebecas version.

Det finns en del som talar emot eventuell framgång i finalen. Startnummer två brukar aldrig leda till höga höjder, och killarna i D'Nash är inte direkt säkerheten personifierade på att sjunga live. Det finns risk att den försvinner i mängden.

Trots det, det ger noll cred, men pojkbandsprylen funkar skam sägandes fortfarande på mig, låten kommer att fortsätta leva ett bra tag i min iPod och det gör inte heller ont att årets hetaste eurovisionsnygging är med i bandet.

Senaste fem: 2006: 21a 2005: 21a 2004: 10a 2003: 8a 2002: 7a

Vinnare: Två gånger. 1968: Massiel - La la la och 1969: Salomé - Vivo cantando

Andra bloggar om: Eurovision Song Contest, Spanien, D'Nash