Eurovision Song Contest 2007 - Irland

Dervish - They can't stop the spring

Irland är ju med sina sju vinster Eurovision Song Contests vinnare nummer ett. Det började 1970, då Dana vann med All kinds of everything. Sedan blev det dubbelt Johnny Logan, 1980 och 1987. Eller ja, trippelt Johnny Logan, han skrev ju Linda Martins Why me som vann 1992 också, som blev den första av vinster tre år i rad. 1993 vann Niamh Kavanagh med In your eyes och 1994 vann Paul Harrington och Charlie McGettigans Rock 'n' roll kids av bara farten. Någon annan förklaring finns väl inte till att det sömnpillret vann?

Någonstans där ledsnade jag på Irland i samband med Eurovision. Två år senare såg jag på plats i Oslo dem vinna sin sjunde och senaste seger med Eimear Quinns The voice. Det var droppen. Den förväntade duellen mellan Bettan och Nanne (där Bettan nog faktiskt var bäst) slutade med att Enya på valium vann. Ett riktigt fett antiklimax.

Sedan dess har de fortsatt skicka samma smetiga ballader, år efter år. Med fördel med en mer eller mindre tydlig traditionell keltisk ton och gärna framfört med hjälp av en flöjt, en bouzouki, tinwhistle eller bodhrán. Och det står mig upp i halsen.

I år mer än på länge, när irländska tvbolaget RTÉ bestämt sig för att skicka Dervish, som sedan 18 år tillbaka spelar just traditionell irländsk musik. TV's expertpanel snackade sig varma om hur genuint och äkta det här är och vilken kvalitet det har.

My ass! Ok, jag var negativ redan från början, men det hjälper inte. Jag hittar inget försonande med They can't stop the spring, vars refrängrad They may crush the flowers but they can’t stop the spring förresten är ett citat av Alexander Dubcek från studentupproret i Prag 1968, och som sägs vara en hyllning till statsrevolutionerna i Östeuropa.

Att videon innehåller barn i sorterade hudfärger iförda landslagströjor från hela världen som målar tillsammans är visserligen gross men ändå bara droppen. Äkta och genuint? Tjenare. Hela upplägget känns snarare som "exakt hur ska vi bete oss för att få så många snyftröster som möjligt". Eller som de själva sjöng förra året; Every song is a (fucking desperate) cry for love. Eller för röster åtminstone.

För mig är det här spekulativt öronskav som inte precis blir bättre av att sångerskan Cathy Jordan har svårt att sjunga rent live. Jag varken kan eller vill stoppa våren, men kunde jag hindra Irland från att jämt skicka samma dynga till tävlingen hade jag gjort det.

Senaste fem: 2006: semi 10a final 9a 2005: semi 14e 2004: 23a 2003: 11a 2002: -

Vinnare: Sju gånger. 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994 och 1996.

Andra bloggar om: Eurovision Song Contest, Irland, Dervish