Norsk Melodi Grand Prix 2008

På fredag är det dags för den första semin i norska Melodi Grand Prix, men redan nu är den officiella samlingcdn med låtarna ute handeln och de finns också att lyssna på på NRK's hemsida.

De senaste åren har det faktum att man tillåtit utländska låtskrivare i tävlingen vållat debatt, särskilt sedan Thomas G:sons Ven a bailar conmigo framförd av Guri Schanke floppade i semin förra året. Därför har man gjort stor sak av att alla årets låtar är skrivna av inhemska låtskrivare. Resultatet tycker jag nog får sammanfattas med ett tjaaa... Här finns gott om jämntjockt radioskval, några rejäla bottennapp men också ett par lysande undantag. Här följer mina omdömen och betyg efter några inledande genomlyssningar:

Semifinal 1 - Stavanger den 11 januari

Lystgass - Podium
Poänglös hårdrock. Jag gillade Wig Wam och Lordi, men här hjälper inte ens lustgas. Trist trist trist.

Ándagassii - Ann-Mari Andersen
Samisk etno - på samiska. I teorin låter det ju faktiskt intressant, i praktiken är det en slätstruken upplevelse med repetitiv refräng.

Colliding - Nicholas Carlie
Svulstigt arrad reklamradiorockballad skriven av killen som gjorde Come undone till Robbie Williams, PK Ottestad. Den här håller inte riktigt samma klass. Habilt men alltför anonymt. Nicholas, som nyligen fotades naken för Amnesty(!), är annars mest känd som programledare för listprogrammet Topp20. Det är rätt tveksamt om han får se sig själv på den listan.

Baby don't stop the music - Michelle
Åh, nu blir det roligare! Låten är skriven av Fred Ball och Hannah Robinsson som jobbat med Annie och Bertine Zetlitz, namn som inte känns långt borta när man hör det här. Blippbloppig elektronisk pop som jag mycket väl kan tänka mig att lyssna på även i världen utanför eurovision. Frågan är om det funkar i det här sammanhanget.

Hold on - Tinkerbells
Countryballad framförd av tjejtrio, rubbet á la Dixie Chicks. Småtrevligt, men teflonvarning utfärdas. Vem kommer ihåg det här när nästa låt börjat?

Am I supposed to love again? - Veronica Akselsen
Lågmäld, sorgsen och vacker ballad som för tankarna till ett av mina all-time-fave-bidrag i Eurovision, Norges och Silje Viges Alle mine tankar från 1993. Känns som en helt given finalist från den första semifinalen, och med tanke på vad norrmännen brukar falla för; inte alls omöjlig som Norges bidrag till ESC 2008.

Om det fanns någon som helst rättvisa vore Michelle och Veronica Akselsen självskrivna för de båda finalplatserna från den första deltävlingen.

Semifinal 2 - Kongsvinger den 18e januari

Always always - Zuma
80-talsnostalgi med A-havibbar. Det låter riktigt schysst, men vad sjunger de om..? En kärleksförklaring till tjejen som är större än Amerika, och om att vara i hennes trädgård när grävlingen vaknar..?

Would you spend the night with me? - Cube
No, I wouldn't. Särskilt inte om du tänker sjunga den här aptrista låten skriven av Wig Wams sångare Åge Sten "Glam" Nilsen.

A little more - Anne Hvidsten
Snark. Det här börjar bli a little more än man klarar av om man vill hålla sig vaken. Behaglig och lättsmält tjej-med-gitarr-pop, men i fullständig avsaknad av något som kan liknas vid en hook.

Get up - Crash!
Jag gillade Wannabe som Crash! kom trea med förra året. Den här går i samma stil, lättviktig rock med feelgoodkänsla. Get up är inte lika stark, men hey, konkurrensen är inte direkt mördande.

I'm in love - Sven Garås
Powerballad utan power. Dealen i MGP i år verkar vara "snyggt och kompentent men fullständigt intetsägande". Här var en till i den genren.

Hold on be strong - Maria Haukaas Storeng
Låten är den allra första som Mira Craig, förra årets stora nya namn i Norge, överhuvudtaget skrev, som 15-åring. Pop med soulsmak - och riktigt bra dessutom! Här blev jag sugen på att lyssna igen. Och en gång till. Kanske ingen vinnare, men en riktigt schysst låt.

Zuma, Crash! och Maria Haukaas Storeng borde alla nå finalen, men av dem blir ju en tvungen att gå genom Andra Chansen. Jag tror det blir Zuma.

Semifinal 3 - Bodø den 25e januari









Two monkeys (on the roof) - Avalanche
Här hade jag vissa förväntningar. 1990 hörde jag nämligen Avalanches singel Johnny, Johnny come home på Clabbes Rakt över disc. Jag gillade den till den grad att jag tvingade min lokala skivhandlare att beställa hem den. Någonstans mellan då och nu gick dock något tydligen fruktansvärt fel. Kjetil Røsnes har förvandats från snyggingen på Johnnysingelomslaget (se bild t.v.) till typ en apa på taket (se bild t.h.) och musiken verkar ha gått ungefär samma väg. Tiden är elak.

Hear when I'm calling - Maria Trøen
Jodå. Jag hör när du ropar. Jag bara skiter i det. Kör ctrl+c på det där "snyggt och kompentent men fullständigt intetsägande". Eller ska jag ta det där om "behaglig och lättsmält tjej-med-gitarr-pop, men i fullständig avsaknad av något som kan liknas vid en hook" istället?

Som i himmelen - Ole Ivars
Nähä? Skrattar så jag nästan gråter. Funderade först över om det här var gjort med någon slags ironi, men nej, det verkar inte så. Ole Ivars framför på fullaste allvar en dansbandsdänga som skulle ha känts mossig redan för tjugo år sedan. Eller till och med trettio. När jag sedan youtubade och hittade den fantastiska Nei, så tjukk du har blitt var min dag räddad. Definitivt. En must see!

Sillycone Valley - Lene Alexandra
Lene väckte viss uppmärksamhet förra året med singeln My boobs are ok. Sillycone Valley som inte helt otippat handlar om hur man kan förbättra kroppen på konstgjord väg, är väl också just ok, men inte så mycket mer. Dock, om hon startar efter Ole Ivars i Bodø kommer hennes låt förmodligen att kännas som en eurovisionvinnare och få en massa gratisröster. Det förtjänar den inte riktigt även om varning måste utfärdas; det är den här som sätter sig och obönhörligen fastnar. Silly-silly-sillycone vaaalley... den kan komma att sträcka sig ända ned till Belgrad.

Eastern wind - Thorstein Sødal
Mera powerballad, den här gången av det snitt man förväntar sig att Irland skickar till tävlingen, du vet med flöjt, gospelkör och en sångare med blick i fjärran som tar i från tårna. Skriven av popbekanta Christian Ingebrigtsen och Eivind Rølles, den förre som medlem i boybandet A1, den senare som ena halvan av duon the Monroes, som hade en jättehit någonstans i mitten av 80-talet med Cheerio. Josh Groban hade kanske kunnat göra något av det här, men nu? Nja...

Far away - King of trolls
Ett troll gör Roger Pontares När vindarna viskar mitt namn. Hemskhet. Har riktigt svårt för det här och hoppas norrmännen har bättre vett än att skicka trollkungen till Belgrad. Är dock inte helt övertygad om att jag får som jag vill.

Lene Alexandra och Thorstein Sødal till final om jag måste välja två.

Sammanfattningsvis känns det faktiskt ganska lättippat: Norge kommer i år att representeras av Veronica Akselsen och balladen Am I supposed to love again, självklart med stor reservation för vad som händer när man hört låtarna fler gånger, vilket ju norrmännen också har möjlighet att göra den här gången.

Andra bloggar om: Eurovision Song Contest, Melodi Grand Prix