Inför Melodifestivalen - deltävling IV Karlskrona

Vi är redan framme vid den fjärde och sista deltävlingen! Med andra ord har vi efter morgondagen hört alla årets tävlande låtar och det börjar så smått bli dags att spekulera om vilken av dem som kommer att vinna finalen i Globen.

Av låtarna från de tre första deltävlingarna tror jag bara två har en chans till slutvinsten; Sanna Nielsens Empty room och BWO's Lay your love on me. Frågan är om de får fler tuffa konkurrenter i morgon. Vi tar en koll på minutklippen! Som vanligt har jag tagit hjälp av några frenemybloggare som är på plats och har hört hela låtarna; (Aftonbladets Torbjörn Ek (TE), Schlagerprofilerna; Ronny och Oswald (RO) och Gyllene Skors Edward af Sillén (ES)).

Niklas Strömstedt - För många ord om kärlek
Strömstedt låter som han alltid gör; å ena sidan är det snyggt och lätt att tycka om - å andra sidan mer som en behaglig på-väg-till-jobbet-i-bilen-ljudkuliss än som ett melodifestivalennummer. Det funkade inte för Patrik Isaksson, och jag är tveksam till att det skulle gå bättre för Strömstedt.
TE: ...gitarrpop i den snällare skalan. ...fylld av ooooh, aaaaaah-körer som förstärker schlagerkänslan, men ändå känns det lite som Eskobar.
RO: ...det är absolut ingen ballad, men refrängen är mera skönt radiovänlig än Melodifestivaldirekt.
ES: Det är puttrande, vacker och melodisk svensk radiopop när den är som bäst tycker jag.

Calaisa - If I could
Det är ju inte svårt att höra att de här tjejerna kan sin sak, If I could är en stillsam countryballad som känns kvalitativ och äkta, men jag har ett stort problem här. Jag blir nästan provocerad av hur makligt den tar sig framåt genom den där minuten och det känns nästan skönt när den väl tar slut. Inte min påse alls, men jag gissar att det finns en publik för Calaisa där ute. Solklart min jumbo morgon i alla fall.
TE: ...en finstämd ballad med lite skramliga gitarrer. Den växer mot slutet och är lättrallad men griper inte riktigt tag.
RO: Minns ni Dixie Chicks I'm Not Ready to Make Nice? Ta bort den engagerande texten och det poppiga anslaget från den låten... och då är ni nästan i närheten av If I Could.
ES: Även om jag tycker det är dödstråkig musik kan jag inte värja mig. Det är väldigt vackert, och det är genuint, och det slår underifrån.

Daniel Mitsogiannis - Pame
Melodisk schlagerpop med låtsasetniskt anslag och en snabbhäftande refräng. Typen av låt som vi lärt oss hamnar på femteplats i mello nu för tiden. För min del ser jag den hellre gå till Andra Chansen, det är schysst brukspop och en given hit på schlagerdansgolven framöver om än inte vad vi bör skicka till Belgrad.
TE: Tonartshöjningen finns där och det känns som det närmaste Cara Mia-popschlager hittills, men inte alls på Måns Z-nivå.
RO: Ryktet säger att om man slår upp orden bögig discoschlager i Svenska Akademins Ordlista så hittar man ett litet ljudklipp från Pame där.
ES: Alla mina homosexuella gener skriker i kroppen - jag vill rusa till baren, köpa en Bacardi Breezer och dansa hela natten med någon överviktig tjejkompis.

Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va
Hoppsan, här blev jag otippat lite besviken. På minutklippet känns hennes låt inte alls lika omedelbar som hennes tidigare bidrag, och den lite väl uppenbara stölden från Mikas Grace Kelly känns lite eksem. Det ryktas dock att hon är en bomb på scenen, och om det stämmer finns finalchansen där, annars är jag rädd att det kan blir fler favoritfall i år.
TE: ...jag går inte alls igång på Linda Bengtzings låt. Det är upptempo och gladschlager med ett uns av bitterhet i rösten och en tydligt artikulerad text: Se mig, hör mig, rör mig.
RO: Det här är en fantastisk Linda-schlager!
ES: Linda Bengtzing är utrustad med en musikalisk kanonkula ... Hon blir omöjlig att slå på lördag.

Nordman - I lågornas sken
Jag hyser en viss hatkärlek till Nordman. Deras svenniga nationalromantiska pop känns betydligt mer affärsidé än hjärta, samtidigt som det inte går att bortse ifrån att deras hits bär på en hel del schlagergener. Deras förra och första bidrag, Ödet var min väg för tre år sedan, kändes rätt trött, så därför känns det lite otippat att minutklippet faktiskt ekar lite av hur de lät under fornstora dagar, även om häxbränningstemat känns väl krystat. Frågan är om folk blir tillräckligt nostalgiska för att rösta?
TE: Refrängen är rapp och det känns som nåt att sjunga med i ... Men jag vet inte hur Håkan ska väcka liv i det här på scenen.
RO: ...en ganska effektiv poplåt med alla attribut en Nordmanlåt ska ha, ett tungt driv och med ett riktigt kraftfull Wow-oh! i refrängen.
ES: ...en 3 minuter lång minimusikal, proppfylld av testosteron och effektsökeri. ...mäktigt men poänglöst.

Sibel - That is where I'll go
Sibel Redzep var min favvo när hon deltog i Idol. Jag minns till exempel hur hon gjorde ovannämnde Strömstedts Sista Morgonen så att man satt med ståpäls över hela kroppen. Kan hon plocka in den magin här kan hennes ballad bli farlig. Skulle hon lyckas ta sig till final så heter förloraren Sanna Nielsen, för även om Sanna slår Sibel på fingrarna så lär de slåss om samma röster. En vunnen röst för Sibel är en förlorad dito för Sanna, och för att vinna lär allt man kan få krävas...
TE: ...vill vara storslagen och kraftfull på Celine Dion- och Mariah Carey-vis.
RO: ...en praktfull nittiotalsballad med extra allt, och vi ska absolut inte räkna bort det här.
ES: ...påminner mest om någon av Frankrikes fanastiska Eurovisionballader från 2001 till 2004, och det är ett mycket gott betyg.

Fronda - Ingen mår så bra som jag
Jag gillade Frondas album Livet genom en pansarvagnspipa med intelligenta texter och smarta rim, som t.ex. i Du betyder ingenting som han gör med Stephen Simmonds. Här verkar han istället vilja odla en mer humoristisk ådra till en skabetonad inramning, vilket i mina öron faller rätt platt.
TE: Fronda har kokat ihop Andra Generationens Kebabpizza med Bröderna Rongedal och Upp o hoppa-Frida.
RO: ...ganska skojig partysak som är klart bättre än Andra Generationens Kebabpizza, men ändå lite, lite i samma genre.
ES: Det är liksom feel-good ska möter hip hop kombinerat med klezmertrumpet. Mums!

Charlotte Perrelli - HeroFå av årets låtar och artister har fått så mycket publicitet i år som Charlotte och hennes hjälte, det mesta av den dessutom i positiv ton. Minutklippet lyfter henne inte riktigt till höjderna som förhandspratet utlovat, men visst finns här potential. Kan hon ge 100% på lördag så känns den kyliga landsorts-Kylie hon verkar vilja vara given i finalen.
TE: Det som inte fick vinna förra året för att The Ark var självklara trots att Cara Mia var mycket schlagerstarkare än The Worrying kind.
RO: Det osar självsäkerhet lång väg, tonartshöjningen är grym, den beryktade piskdansen sitter där den ska och i en rättvis värld kan Charlotte boka loge bredvid Sanna och BWO i Globen
ES: De har liksom prickat in exakt hur en modern schlager borde låta; lite Paparizou, lite Da Buzz, lite Kate Ryan 06, lite schlager...

Det känns ruskigt svårtippat den här veckan. Hur låtarna levereras på scenen kommer att bli helt avgörande den här gången. Mitt grundtips är Charlotte och Linda direkt till final, men därefter känns det riktigt tufft. Om jag måste tippa, och det måste jag ju, får det bli att Sibel och Nordman når Andra Chansen.

Källor: SVT Melodifestivalen, Schlagerblogg med Torbjörn Ek, Schlagerprofilerna och Edwards schlagerblogg.
Andra bloggar om: Niklas Strömstedt, Calaisa, Daniel Mitsogiannis, Nordman, Linda Bengtzing, Sibel Redzep, Charlotte Perrelli, Fronda, Melodifestivalen