Melodifestivalen - deltävling IV Karlskrona

Då har vi hört alla låtar, Luuks 32-kamp har inte särskilt oväntat slutat oavgjort och Morgan Pålsson har äntligen hittat fram. Nu återstår bara att summera resultatet av den sista deltävlingen innan vi kan börja spekulera i nästa veckas Andra Chansen.

Dödens grupp, melodifestivalens deltävling i Karlskrona, visade sig vara lika jämn som förutspått - men inte särskilt oberäknelig. Favoriterna höll hela vägen och mina tips från igår höll till punkt och pricka. Så här direkt efter tävlingen har jag dock lite oväntat känslan av att kvällens vinnare inte kommer att finnas med i den absoluta slutfajten om slutsegern i årets Melodifestival... Vi får väl se om det omdömet kommer att ändras när jag hört dem några gånger till. Så här tyckte jag ikväll:

Till final:

Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va
Jag var inte övertygad efter minutklippet, men efter en treminutersrond live är jag knockad. Linda var taggad till tusen och gick likt Sadako i the Ring rakt igenom rutan i ett nummer som bubblade av liv och glädje. Jag tycker fortfarande att det alltför uppenbara lånet från Mikas Grace Kelly stör, men helhetsintrycket gör att jag är övertygad om att Linda lyckats lägga ännu en titel till högen av odödliga schlagerklassiker. Hur svårt kan det va är ingen revolution i tävlingen, och inte vad jag tycker vi ska skicka till Belgrad, men det är låten som gör en melodifestival fullständig - en riktigt fet schlagermacka.

Charlotte Perrelli - Hero
La Perrelli lyser som en riktig stjärna på scenen och gjorde ikväll årets scenshow med sin Hero (hur gör de henne svartvit under första halvminuten?) men trots det - jag tycker faktiskt inte att låten riktigt lever upp till förväntningarna man fått under hypen som föregått hennes deltagande. Det är catchy europop, men hjälten känns kylig och distanserad och lyfter inte förrän låten hunnit till sticket och höjningen. Jag kommer att dansa loss till den under lång tid framöver, men med handen på hjärtat: hade Charlotte släppt den som singel för säg två år sedan, tror jag den försvunnit ganska obemärkt förbi för de flesta utom mig och övriga närmast påhejande. Charlotte själv räddade en finalplats för en låt som inte riktigt hade kraften att nå dit på egen hand.

Till Andra Chansen:
Nordman - I lågornas sken
Som jag förvarnade om igår hördes spår från Nordmans bästsäljartid under den i förväg släppta minuten i form av folktoner i modern skrud och en refräng som snabbt sitter. Mottagandet för det omtalade häxtemat och tillika -bränningen visade sig vara tillräckligt gott för att rösterna skulle ramla in i så stor volym att det räckte till en plats i Andra Chansen. Jag tycker det är kul med ett annorlunda, om än en rätt stor smula krystat, tema, men styrkan här sitter förmodligen i det utan i ett woo-oh och en melodislinga med klistereffekt i refrängen.
Sibel - That is where I'll go
Hade Charlotte ställts mot Sibel istället för Calaisa om den sista finalplatsen undrar jag om hon hade klarat att hålla sig vid medvetande, för jag gissar att Sibel var den starkaste utmanaren om den sista finalplatsen. Svenska folket verkar ha fått smak för smarriga ballader! Jag gillar låten och jag älskar Sibels röst, men varför kisar hon hela tiden? Ok om ljuset är för starkt eller om man fått, säg snöflingor i plast i ögonen, men nej, det ser varken förföriskt eller effektfullt ut i någon positiv mening. I vilket fall; E-Type månde bäva inför Andra Chansen.
Utslagna:
5. Calaisa - If I could
Här är kvällens missräkning jämfört med vad jag trodde på förhand. Nog misstänkte jag att det skulle finnas en publik för Calaisas svala countryballad, men jag trodde inte att ens det skulle räcka till en plats bland de fem. If I Could lyfte något i treminutersversionen live, men för min del är det här fortfarande mest av allt förbannat tråkigt.
6. Fronda - Ingen mår så bra som jag
Kvällens mest svårtippade låt hamnade på en sjätteplats. Jag tycker att den lyfte på scenen, särskilt om man valde att inte lyssna alltför noga på texten, men på det stora hela är det här inte alls något jag går igång på.
7. Daniel Mitsogiannis - Pame
Går igång gör jag däremot på euroschlager med omedelbar refräng och påklistrad etnoeffekt. Pame sitter på en gång och Daniel rodde iland den minst sagt omfattande koreografin med ett leende. Jag gissar att han förlorar på att svenska folket börjar bli mätta på det här, det har serverats mången gång förr i både bättre och sämre versioner. Jag har dock inte tröttnat och förutspår att Pame blir en av de låtar från årets melloupplaga jag kommer att spela mest framöver.
8. Niklas Strömstedt - För många ord om kärlek
Så hände det igen - för andra deltävlingen i rad, att jokern hamnade allra sist. Skönt för Eskobar som slapp stå ensamma med det trista rekordet i mer än en vecka, och med facit i hand känns det ganska rättvist att även Strömstedt hamnade där. För många ord av kärlek låter betydligt mer som ett random, om än sympatiskt, albumspår än som ett bidrag med ambitioner att ta hem vinsten i Melodifestivalen och jag tror inte att man plockar bonuspoäng på att se lyft á la Gessle ut.

Media om mello i Karlskrona: SVT, DN, SvD, Expressen, Aftonbladet.
Andra bloggar om: Calaisa, Charlotte Perrelli, Daniel Mitsogiannis, Fronda, Karlskrona, Linda Bengtzing, Niklas Strömstedt, Nordman, Sibel Redzep, Sverige, Melodifestivalen