Malta - heat II

Ikväll var det dags för det andra heatet i Maltas eurovisionuttagning, då ytterligare sex låtar presenterades från L-isfidastudion. Av samtliga bidrag i de sex heaten kommer 20 att gå vidare till final. Så här lät kvällens bidrag:

1. Aldo Busuttil - Pizzicato
Snubbe med svarta skinnbrallor och rejäl pipa sjunger dramatisk operaballad om att knäppa på strängar med fingrarna. Härligt krystat eurovisionlåttema, men Aldo får nog vara nöjd med att ha fått visa upp sig ikväll. Rösten håller inte för låten och låten håller inte för tävlingen.

2. Claudia Faniello - Samsara
Vi fortsätter med kreativa låtteman, den här gången om Samsara, den fiktiva dimensionen i den hinduiska världsbilden. Låten inleds med mörka rösten från Boney Ms hits och utmynnar i en smått kaotisk och svårgreppbar poplåt. För två år sedan blev Claudia både tvåa och trea bakom Morenas Vodka i finalen - så långt kommer inte den här att nå.

3. Claire Galea - Ole Satchmo blues
Över till en svängig jazzblues till Louis Armstrongs ära. Inte helt fel. Den hade inte skämts för sig som bakgrund på en rökig jazzklubb, men i det här sammanhanget känns det inte tillräckligt intressant. Och fick vi inte tredje skumma låttemat på raken där minsann?

4. Godwin Lucas & Eve Daly - The Best Years
De sista ljuva åren, omsjungna i smörig duettballadform av ett par i övre medelåldern. Kul med bredd på deltagarnas ålder - inte lika kul att deras duett känns hopplöst daterad, och att framförandet som ger känslan av en flirt på PROs karaoketävling är på gränsen till parodiskt.

5. Josef Tabone - Who cares?
Josef, som får mig att tänka på en ung Peter Jöback, känns som ett enmannaboyband(!) med en passande låt - catchy, med en refräng som snabbt sitter och nanana ooh ahh-partier för extra klistereffekt. Det är inte originellt, jag hör både Take Thats Pray och Natalie Imbruglias Torn flimra förbi, men det är första låten hittills som jag kommer ihåg efteråt. Styla killen och ge honom en schysst producent så kanske det här kan räcka en bit.

6. Glen Vella - Just a little more love
Glen tar i från tårna, men varken vilja, dansmoves eller sångröst lyckas maskera att Just a little more love inte är mycket till låt. Samtidigt blir jag lite nyfiken på vad som hänt om killen fått en riktigt bra låt att bita i. Som artist verkar Glen behöva svängrum och när han här tar ut det utan att utrymmet finns blir resultatet emellanåt en smula komiskt. Är det förresten någon mer som gissar att Michael Jackson är en inspiration?

Andra bloggar om: Eurovision Song Contest