Malta - heat V

Vi är framme vid den femte och näst sista uppsättningen bidrag till Maltas uttagning till Eurovision Song Contest, Malta Eurosong, innan det är dags att räkna ihop de inringda rösterna och se vilka tjugo som gått vidare till finalen.

Samtliga tävlande i det femte heatet har varit med förut, men ingen av dem har ännu lyckats vinna. Kanske det går vägen i år? Det här i alla fall den starkaste sexan Malta vi serverats hittills. Så här tyckte jag om bidragen:

Petra Zammit - All I need
Petra lyckades bli sexa för två år sedan med Street car of desire. När hon nu försöker igen har hon bytt både stil och genre till såsig soulig r'n'b á la 80-tal. Det var inte kul då och det är inte kul nu.

Pamela Bezzina - Hold on
Pamela har varit ännu ihärdigare - det här blir sjätte försöket på raken. Bästa resultatet hittills kom förra året när hon för första gången inte deltog solo utan som del i gruppen Q, som blev trea med Before you walk away. Säga vad man vill om årets försök, men Hold on sticker ut med sitt upplägg med lågoktaverade verser och operasång i refrängen. Det håller inte hela vägen, men nog får hon ännu en finalplats.

Nadine Axisa & Clifford Galea - Once in a lifetime
Sjätte gången är det också för Nadine, om än inte på raken. Den här gången deltar hon med en fluffig duett med disneyambitioner, komplett med stämsång och klassisk eurovisionslutpose. Att höra det här känns ungefär som att trycka i sig en aladdinask på tre minuter - fantastiskt sött, lagom billigt och alldeles för mycket. Inte helt fel alltså.

Priscilla & Kurt - Waterfall
Oh, kletballad overdose när Priscilla gör comeback i tävlingen efter ett decenniums frånvaro. Mera duett alltså, här kryddat med ett helt gäng känslosamma och dramatiska poser - svepande armrörelser, knutna händer och kisande blickar och alltsammans avslutat med en tonartshöjning och ett riktigt flugpapperscrescendo. Alldeles för mycket av allt gör det här till den solklart bästa låten hittills på Malta. Och nej, jag är inte ironisk.

Baklava - Euphoria
Baklava gick till final förra året med den härligt galna Kamikaze lover. I år de tillbaka igen med samma stråkar till samma eurobeat, men nu frontade av en kvinnlig sångerska. Där hade de kunnat göra ett bättre val, jag gillar inte alls hennes röst. Jag blir inte euforisk, men låten friskar dock upp det hittills ganska jämntjocka fältet vi hört från Malta i år.

Rosman Pace - Hypnotized
Jag gillade Rosmans egenkomponerade fred-på-jorden-ballad Love is just the way som blev åtta för två år sedan, men det här är något helt annat. Han står åter själv som upphovsman, men den här gången till en pumpande danslåt som han gör i stort sett stillastående samtidigt som han ser ut att plågas av hemorrojder. Stackars Rosman. Fixar han bara det problemet så...