Inför final på Island

Kvällens tredje nordiska final går av stapeln på Island där sju bidrag slåss om att bli landets tjugofjärde representant i Eurovision Song Contest.

Efter tre deltävlingar av Söngvakeppni Sjónvarpsins som uttagningen heter har vi fått ett spretigt startfält, både genremässigt och kvalitetsmässigt. Jag tippar att det till slut bara kommer att handla om två bidrag - men vi tar en sak i taget. Så här tror och tycker jag:

1. Haraldur Reynisson - Ef ég hefði vængi (Haraldur Reynisson)
Om jag hade vingar sjunger Haraldur i sin låt, men frågan är om han inte trots allt hade sådan hjälp när han tog sig till final. Hans enkla midtempopop är trist och baktung och borde ha varit chanslös tycker jag - men precis som humlan som inte borde kunna flyga men gör det ändå tog den sig alltså trots allt hit. Gott så, men här borde det väl ändå bli tvärstopp?

2. Erna Hrönn Ólafsdóttir - Ástin mín eina (Arnar Ástráðsson)
Erna körade bakom Hera Björk i Oslo i våras men tar i år steget fram i strålkastaren med en söt, klassisk eurovisionballad som hon dessutom levererar med den äran. Ett annat år hade det kunnat räcka långt, men när hon nu dessutom startar precis före ett betydligt vassare kort i samma genre tror jag inte hon har mycket att hoppas på...

3. Yohanna - Nótt (María Björk Sverrisdóttir, Marcus Frenell, Beatrice, Magnús Þór Sigmundsson)
För Yohanna, eller Jóhanna Guðrún Jónsdóttir som hon ju heter när hon inte sjunger grymma eurovisionballader, är ju tillbaka igen, och precis som för två år sedan när hon sjöng Island till en andraplats i Eurovision Song Contest med Is it true handlar det om en stor ballad. Jag var aldrig särskilt förtjust i den kyliga Is it true, men har fallit handlöst för den här uppföljaren. Finns det någon rättvisa vinner hon i kväll - i vilket fall är det här min favorit bland alla kandidater jag hört från något land så här långt i år.

4. Matthías Matthíasson & Erla Björg Káradóttir - Eldgos (Matthías Stefánsson, Kristján Hreinsson)
Eurovision Song Contest har ju som bekant en förmåga att generera musik som inte finns. Eller som åtminstone inte finns att höra någon annanstans - och här har vi ett strålande exempel på det. Kompositörerna har i Eldgos försökt att göra en enda låt av dussinet helt olika uppslag och resultatet är ett galet kaos av pop, ballad, folkmusik och opera i en enda röra så att man som lyssnare blir helt schizofren.

5. Jógvan Hansen - Ég lofa (Vigni Snæ Vigfússon, Jógvan Hansen, Sigurður Örn Jónsson)
Färöingen Jógvan blev tvåa bakom Hera förra året, men är tillbaka med förhoppningen att ta det där sista lilla steget högst upp på pallen den här gången. Jag tycker årets försök Ég lofa är en bit bättre än förra årets One more day, med ett samtida sound och tydliga referenser till de stora arenaartisterna - men konkurrensen är också hårdare.

6. Magni Ásgeirsson - Ég trúi á betra líf (Hallgrímur Óskarsson, Eiríkur Hauksson, Gerard James Borg)
Nästa bidrag har två riktiga eurovisionveteraner i ryggen, den flerfaldige isländske representanten Eiríkur Hauksson och maltesen Gerard James Borg som skrivit flera av det landets bidrag. Ég trúi á betra líf är en livsbejakande ballad av klassiskt eurovisionsnitt med en duktig sångare - och min favorit i finalen bakom Yohanna. Jag är dock rädd att det är eurovisionnostalgikern i mig som håller låten högt - och att den inte har med slutstriden ikväll att göra.

7. Sigurjón's friends - Aftur heim (Sigurjón Brink, Þórunn Erna Clausen)
Årets upplaga av den isländska uttagning har färgats av att en av de tävlande kompositörerna hastigt avled i inledningen av tävlandet. Sigurjón Brink som skulle ha framfört det här bidraget som han också varit med och skrivit blev bara 36 år. Man kan bara spekulera i vad det innebär för bidragets möjligheter när det nu istället framförs till minne av honom av några av hans vänner, men med all respekt för den tragiska bakgrunden tycker jag inte att låten håller måttet. Det är trallvänligt och melodiskt, men alltför hurtigt och klämmigt för att funka för mig. Trots det en given kandidat till vinsten.