Melodifestivalen - deltävling II Göteborg

Melodifestivalens andra deltävling från Göteborg är till ända och vi har fått två nya finalister! Som jag lyckades förutspå blev det Sanna Nielsen och Brolle som knep dem, kanske lite överraskande med Sanna som etta - men ingen är gladare än jag för att det blev den ordningen istället för den omvända. Även om bådas låtar i någon mån kan ses som musikaliska fossil så är det Sannas jag helst borstar av och studerar närmare, och det är dessutom något med den där lantlollan som emellanåt tittar fram mellan alla Sannas snygga moves på scenen som är fantastiskt avväpnande.

En liten skräll fick vi även i den här deltävlingen då Loreens snygga och suggestivt introverta danslåt välförtjänt lyckades knipa en plats i Andra Chansen på bekostnad av Christian Walz - som därmed sällar sig till haussade hjältar som fallit i tävlingen. Jag tror inte att kvällens finalister kommer att ha mycket att hämta i finalen - nu är det istället dags att ladda för nästa veckas deltävling här på hemmaplan i Linköping!

Till final:

1. Sanna Nielsen - I'm In Love
Sanna gjorde det igen och tog sig till final för sjätte gången på lika många försök, den här gången återigen med en urtypisk svensk schlager signerad Bobby Ljunggren, Thomas G:son, Irini Michas och Peter Boström. Sanna lyste av självförtroende på scenen och kändes stensäker i rollen som den schlagerdrottning hon är, vilket säkert bidrog till framgången i kväll. Låten är inte på något sätt unik - men det behövs inte heller när den har allt som vi svenskar tydligen älskar med schlager, vilket också gör att den garanterat kommer att sälla sig till schlagerklubbarnas spellistor över självklara klassiker.

2. Brolle - Seven Days And Seven Nights
Även Brolle vet hur man tar en scen och briljerade i sin roll. För det är just så jag känner inför Brolle, att han spelar rollen som rockstjärna i en musikal snarare än att han ger av sig själv. Duktigt så, men det skapar också distans. Låten lever högt på en refräng som sitter som en smocka men som helhet stannar det här för mig vid ett proffsigt framfört nostalginummer.

Till Andra Chansen:

3. The Moniker - Oh My God!

Daniel Karlsson alias the Moniker kan vara den mest udda uppenbarelse tävlingen har skådat sedan Roger Pontare duettsjöng sig till seger för sjutton år sedan, men Daniels knasigt kanariegula Hare Krishnainkarnering av Thomas DiLeva, the Beatles och Mika - allt i en och samma person, gick tydligen hem hos teleröstarna. Och i viss mån hos mig också. Det är svårt att inte bli glad av Oh My God! - men samtidigt tvekar jag emellanåt och undrar om han driver med mig. Galet. 

4. Loreen - My Heart Is Refusing Me
Jag trodde My Heart Is Refusing Me skulle vara för modern och svår för att fungera i Melodifestivalen - den svenske teleröstaren har som bekant en tendens att rösta konservativt i tävlingen - men är väldigt glad över att jag hade fel! Jag tycker den (i motsats till Loreens röda garnhärva) är hur snygg som helst och väl förtjänar att få hänga med i tävlingen ett tag till. Stort plus för Loreens röst som briljant fyller ut kurvorna låtens refräng kräver.

Utslagna:
5. Christian Walz - Like Suicide
Som jag anade fick Christian Walz svårt att leva upp till favoritskapet och hävda sig med den superslicka Like Suicide. Den kommer tveklöst att bli en hit i både P3 och mina lurar, men på Melodifestivalscenen kändes det alltför tillrättalagt och anonymt och Christian lyckades inte riktigt med det där svårfångade att gå genom rutan. Och just ja - fler bidrag med stråkar efterlyses!

6. Anniela - Elektrisk

Iförd svart fodral och ett stort grönt... simhjälpmedel(?) debuterade Anniela i Melodifestivalen med lågenergipop på svenska. Det här fungerade trots en genre jag brukar kunna gå igång på inte alls för mig - det kändes bara repetitivt och långsamt. Ironiskt att en låt med titeln Elektrisk kan vara så helt i avsaknad av energi. En besvikelse. 

7. Babsan - Ge mig en spanjor
Babsan sökte med alla tillgängliga medel efter en blodfull spanjor i denna standard-umpa-schlager med omisskännligt sound från firma Forsberg-Sjöberg-Wastesson. Jag gillade den snygga skärmen hon klev in i början av numret, men när låten var slut kändes det som om hon lika gärna hade kunnat stanna kvar där. Det blev trots parad av nakna överkroppar aldrig mycket till show och låten blev aldrig bättre än rim på Kjell och kväll. Billigt och bitvis rent pinsamt.

8. Elisabeth Andreassen - Vaken i en dröm
Naww... Bettan! Den här jumboplaceringen blev jag, liksom förra veckan, lite besviken över. Nog kändes låten som ett mer än lovligt utstuderat försök att skriva en ny Gabriellas sång. Nog saknade den det där bettet och lyftet som gjorde förebilderna så stora. Men jag är trots invändningarna beredd att köpa paketet. Kanske för att det ändå var min Bettan som gjorde den. Kanske för att jag är en sådan sucker för kletiga eurovisionballader.

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen
Media: Aftonbladet, Expressen, DN, SvD.