Italien: Nina Zilli - L'amore è femmina (Out of love)
Nina Zilli - L'amore è femmina (Out of love)
Förra årets comeback i Eurovision Song Contest blev ju en stor succé för Italien. Raphael Gualazzi gick ju i sista stund förbi vår egen Eric Saade och knep därmed en lite oväntad silvermedalj med sin Madness of love. Vi fick därmed också en bra illustration över vilka effekter det kan ha att röstningsmakten i Eurovision Song Contest är delad lika mellan tvtittarna och jurygrupper från de röstande länderna. Hade tvtittarna fått bestämma hade Italien inte ens hamnat bland de tio bästa i Düsseldorf - medan Raphael faktiskt hade vunnit en överlägsen seger om makten legat helt i händerna på juryn.
Precis som förra året bestämde sig tvbolaget RAI för att plocka årets eurovisionrepresentant bland deltagarna i San Remo-festivalen. Valet föll på Nina Zilli, eller Maria Chiara Fraschetta som hon heter utanför rampljuset. Nina, som slog igenom för tre år sedan och i år har hon släppt sitt andra album, tävlade i klassen för etablerade artister i San Remo där hon tog sig vidare till final utan att placera sig bland de tre bästa med sin låt Per Sempre - låten man från början också sade skulle bli hennes låt i Baku. Istället meddelades snart att hon istället tar med sig titelspåret från senaste albumet dit, L'amore è femmina.
Jag sörjer fortfarande smula att man bytte låt, Per Sempre är en pärla, men L'amore è femmina har vuxit sig på, faktiskt särskilt sedan den precis som förra årets bidrag försetts med italiengelsk text - och titeltillägget Out of love. Jag ser det här som Sveriges huvudkonkurrent om segern i Baku. Nina har rösten och, kanske framför allt, utstrålning som få vilket lyfter den här egentligen ganska ordinära låten i samma retrosoulskola som Adele, Duffy, Amy Winehouse gått i högre än den klarar på egen hand. Det räcker till en ny medalj - om inte rentav segern!
Bidragets upphovsmän: Nina Zilli, Christian Rabb, Kristoffer Sjökvist, Frida Molander och Charlie Mason
Bidragets startnummer: Nummer 10 i finalen.
Bidragets text
Italiens fem senaste bidrag:
1991: Peppino di Capri - Comme E' Ddoce 'o Mare (final 7a)
1992: Mia Martini - Rapsodia (final 4a)
1993: Enrico Ruggeri - Sole D'europa (final 12a)
1997: Jalisse - Fiumi di parole (final 4a)
2011: Raphael Gualazzi - Madness of love (final 2a)
Italiens bästa placering:
Två segrar hann det bli innan Italien drog sig ur, först 1964 då Gigliola Cinquetti tog hem segern med klassikern Non Ho L'étà och sedan orsaken till det var just i Rom Carola vann 1991 - Toto Cutugnos seger 1990 med Insieme: 1992.
Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision Song Contest
Förra årets comeback i Eurovision Song Contest blev ju en stor succé för Italien. Raphael Gualazzi gick ju i sista stund förbi vår egen Eric Saade och knep därmed en lite oväntad silvermedalj med sin Madness of love. Vi fick därmed också en bra illustration över vilka effekter det kan ha att röstningsmakten i Eurovision Song Contest är delad lika mellan tvtittarna och jurygrupper från de röstande länderna. Hade tvtittarna fått bestämma hade Italien inte ens hamnat bland de tio bästa i Düsseldorf - medan Raphael faktiskt hade vunnit en överlägsen seger om makten legat helt i händerna på juryn.
Precis som förra året bestämde sig tvbolaget RAI för att plocka årets eurovisionrepresentant bland deltagarna i San Remo-festivalen. Valet föll på Nina Zilli, eller Maria Chiara Fraschetta som hon heter utanför rampljuset. Nina, som slog igenom för tre år sedan och i år har hon släppt sitt andra album, tävlade i klassen för etablerade artister i San Remo där hon tog sig vidare till final utan att placera sig bland de tre bästa med sin låt Per Sempre - låten man från början också sade skulle bli hennes låt i Baku. Istället meddelades snart att hon istället tar med sig titelspåret från senaste albumet dit, L'amore è femmina.
Jag sörjer fortfarande smula att man bytte låt, Per Sempre är en pärla, men L'amore è femmina har vuxit sig på, faktiskt särskilt sedan den precis som förra årets bidrag försetts med italiengelsk text - och titeltillägget Out of love. Jag ser det här som Sveriges huvudkonkurrent om segern i Baku. Nina har rösten och, kanske framför allt, utstrålning som få vilket lyfter den här egentligen ganska ordinära låten i samma retrosoulskola som Adele, Duffy, Amy Winehouse gått i högre än den klarar på egen hand. Det räcker till en ny medalj - om inte rentav segern!
Bidragets upphovsmän: Nina Zilli, Christian Rabb, Kristoffer Sjökvist, Frida Molander och Charlie Mason
Bidragets startnummer: Nummer 10 i finalen.
Bidragets text
Italiens fem senaste bidrag:
1991: Peppino di Capri - Comme E' Ddoce 'o Mare (final 7a)
1992: Mia Martini - Rapsodia (final 4a)
1993: Enrico Ruggeri - Sole D'europa (final 12a)
1997: Jalisse - Fiumi di parole (final 4a)
2011: Raphael Gualazzi - Madness of love (final 2a)
Italiens bästa placering:
Två segrar hann det bli innan Italien drog sig ur, först 1964 då Gigliola Cinquetti tog hem segern med klassikern Non Ho L'étà och sedan orsaken till det var just i Rom Carola vann 1991 - Toto Cutugnos seger 1990 med Insieme: 1992.
Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision Song Contest
Italien: Nina Zilli - L'amore è femmina (Out of love)
Reviewed by Pierre
on
14:41:00
Rating:
3/5 från mig. Varför bytte hon bort "Per sempre"!!?? Tyvärr är ju denna inte alls lika bra. Men den funkar, är helt OK och HON är sååå cool! Tycker att helhetsintrycket är att det är profsigt och kompetent, men 3-4 år för sent. Vinner inte Loreen blir Nina som vinner. Tyvärr, för det finns extremt många låtar som är mer värdiga enligt min mening.
SvaraRadera4+/5 mycket bra
SvaraRaderahoppas Italien stannar i Eurovision