Inför Melodifestivalens final

Det är dags - imorgon väljer Sverige eurovisionbidrag i Melodifestivalens final i Friends Arena! Allt pekar dessutom, i motsats till förra årets promenadseger för Loreen, på att det blir en riktigt spännande final. Nog pekar spelbolagen ut Yohio som klar favorit - men jag tycker det finns gott om tecken på att han har hård konkurrens att vänta.

Det är faktiskt till och med lite märkligt att han i sådan hög grad toppar såväl oddstabeller som förhandsundersökningar - när det saknas motsvarande placeringar på försäljningslistorna. Man tror på Yohio - men vill inte köpa låten. På de listorna är det istället Robin Stjernberg, Anton Ewald och Sean Banan som regerar trots att jag tänker mig att Yohios publik i stor utsträckning borde höra till musikköpargenerationen. Kanske är det så att man snarare gillar helhetspaketet på scenen än låten i sig? Det känns inte helt långsökt, men samtidigt tror jag man är ute på djupt vatten om man låter det avgöra.

Blandar vi dessutom in de internationella jurygrupperna som ju står för hälften av poängen i finalen känns ekvationen om vem som vinner än mer svårlöst. Eftersom tittarnas röster fördelas procentuellt kan juryns röster få stor betydelse om det visar sig att tittarna inte har någon tydlig favorit - men att förutsäga vad de elva jurygrupperna känns väldigt svårt. Framför allt tycker jag det ska bli intressant att se hur mer konservativa länder ställer sig till just Yohios androgyna mangafigur - eftersom det kan bli helt avgörande för resultatet både på lördag och i Eurovision Song Contest om han skulle gå och vinna. Somliga menar att det var just sådana drag som gjorde att Europa in köpte The Ark när de tävlade.

Nej, för egen del tycker jag det känns som en väldigt öppen final med ett helt knippe tänkbara vinnarkandidater - och även om ingen av dem har potential att upprepa förra årets eurovisionseger så kan vi nog få en riktigt hygglig placering om vi väljer rätt. Jag har gått igenom hela startfältet låt för låt och bedömt dem dels efter eget tycke - och dels efter vilka chanser jag tror de har på lördag. Så här tror och tycker jag:

1. Ulrik Munther - Tell The World I'm Here (Peter Boström, Thomas G:son, Ulrik Munther)
Ulrik var ju storfavorit inför Melodifestivalen, men sedan han väl tävlat och gått till final så avtog buzzet - även om han fortfarande med all rätt nämns som en toppkandidat. Minns till exempel hur jurygrupperna lyfte hans Soldiers till bronsplats ifjol, ett scenario som mycket väl kan upprepas med råge. Ur ren eurovisionsynpunkt undrar jag om inte det här vore det bästa valet - men jag är tveksam till att han har tillräckligt tittarstöd för att det ska hända. För egen del är jag kluven. Jag gillar det jag hör men känner mig samtidigt manipulerad till det - låten känns som ett smart pussel av referenser till andra låtar.

2. David Lindgren - Skyline (Fernando Fuentes, Henrik Nordenback, Christian Fast)
Förra året var David Lindgren nykomling och dark horse, fördelar som han inte kan dra nytta av den här gången. Jag är dock tveksam till att han får den jumboplacering som oddsmakarna verkar tro på. Jag tycker själv att Skyline är en betydligt svagare låt än Shout it out och väl mycket en upprepning av den. Jag tror inte heller att tittarna är med på tåget - men jurygrupperna har inte perspektivet på vem David är och hur det lät ifjol (då de för övrigt älskade Shout it out) - jag tror deras poäng åtminstone räddar honom från att bli sist.

3. State of Drama - Falling (Göran Werner, Sebastian Hallifax, Emil Gullhamn, James Hallifax)
State of Drama gick överraskande till final som enda bidrag i rockton i deltävlingen i Skellefteå. I finalen har de dock ordentlig konkurrens om de rösterna - och den här gången tror jag de står sig ganska slätt. Jag tycker fortfarande det här låter helt ok som en låt i reklamradions spellistor tillsammans med 3 Doors Down och Nickelback, men jag har svårt att se den som en melodifestivalhit. Det blir nedre halvan på lördag - kanske till och med väldigt långt ner på den.

4. Anton Ewald - Begging (Fredrik Kempe, Anton Malmberg Hård af Segerstad)
Anton blev ju tvungen att ta varvet om Andra Chansen för att ta sig till final vilket knappast var en nackdel i hans fall. Som ett för den stora massan nytt namn med en låt som växer med lyssningarna är den ronden snarare en fördel för honom i finalen. Topplaceringar på försäljningslistorna tyder på stort stöd och en placering på övre halvan känns klart inom räckhåll. Även jag har behövt några veckor för att ta till mig låten - vilket gör att jag inte riktigt tror på Begging som eurovisionmaterial.

5. Louise Hoffsten - Only the dead fish follow the stream (Louise Hoffsten, Sandra Bjurman, Stefan Örn)
Finalens enda kvinna startar mitt i fältet - även om jag inte tror att just den faktorn kommer att spela någon större roll för slutresultatet. Jag tycker att låten är alldeles för anonym, men Louise har ett eget uttryck, särskilt i det här fältet, och en stor fanbas. Att hon är stor hemma i Östergötland råder det ingen tvekan om alls - i en omröstning i länets största tidning Corren kammar hon ensam hem nästan hälften av rösterna! Jag tror dock inte att de rösterna kan räcka längre än till en placering i mitten.

6. Ralf Gyllenhammar - Bed on fire (Ralf Gyllenhammar, David Wilhelmsson)
Jag tror det är här rockrösterna hamnar på lördag - men jag tror dessutom att Bed on fire slår bredare än så vilket kan göra den riktigt farlig. Det är faktiskt dessutom Ralfs odds som har sjunkit mest under den senaste veckan. Som jag sagt tidigare är det här inte riktigt min grej, men det är svårt att inte drabbas av energin och intensiteten i både låten och framförandet - och jag utesluter inte att han faktiskt skulle kunna drabba hela Europa. För min egen del föredrar jag andra bidrag - men Sveriges eurovisionbidrag 2013 kan tänkas komma att låta så här.

7. Ravaillacz - En riktig jävla schlager (Kjell Jennstig, Leif Goldkuhl, Henrik Dorsin)
Jag börjar tycka att det känns som en riktigt bra idé att låta en jury rösta även i deltävlingarna. Jodå, jag kan förstå att en del tycker att det här är kul, men jag är rätt tveksam till att de som röstade Ravaillacz till final gjorde det med tanke på låten som ett potentiellt eurovisionbidrag - och den tanken tycker jag det är rimligt att man har redan i deltävlingarna. I finalen brukar tittarna dock hitta det fokuset igen vilket förmodligen och förhoppningsvis drabbar Ravaillacz hårt. Och nej, jag tycker varken det här är kul eller bra.

8. Sean Banan - Copacabanana (Sean Banan, Ola Lindholm, Hans Blomberg, Joakim Larsson)
Lite kul tycker jag dock att Sean Banan är - men med eurovisionglasögonen på är även det här ett bidrag som går bort helt. Givetvis lär Sean kamma hem ett helt gäng röster från yngre tittare även på lördag, men den här gången lär det inte räcka längre än till platserna under mittenstrecket. Det hade för övrigt varit riktigt kul att få bugga de internationella jurygruppernas reaktioner när de ser och hör Copacabanana.

9. Robin Stjernberg - You (Robin Stjernberg, Linnea Deb, Joy Deb, Joakim Harestad Haukaas)
Robin och hans You verkar vara en riktig vattendelare i årets tävling - från de som hatar falsettorgien intensivt till de som tycker det är tävlingens bästa bidrag. Jag lutar åt de senare - och vi verkar ha hunnit bli ganska många vid det här laget, för i skrivande stund är det faktiskt You som toppar försäljninglistan på iTunes. Att låten väcker känslor är knappast en nackdel i eurovisionsammahang och sätter Robin låten på lördag kväll så tror jag att han om någon kan bli lördagens skräll - och kanske till och med vinnare.

10. Yohio - Heartbreak Hotel (Johan Fransson, Tobias Lundgren, Tim Larsson, Henrik Göranson, Yohio)
Sist ut är så storfavoriten enligt spelbolag och tittarundersökningar. Som jag skrev i inledningen är jag varken övertygad om att det här faktiskt blir vinnaren - eller att det är starkast möjliga bidrag att skicka ut i Europa. Jag gillar Yohio och tycker att både han och den visuella inramningen till Heartbreak Hotel funkar kanon. Låten däremot känns varken 2013 eller särskilt upphetsande - den känns som något vem som helst kunnat framföra. På 80-talet. Det är svårt att säga emot haussen omkring Yohio - men jag tror inte det här är vinnaren.

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen