Nedräkning melodifestivalen - 5 dagar kvar

När jag suttit och funderat över vad jag ska skriva om under pågående nedräkning har jag tvingats inse att jag nog är betydligt mer schlagerfjolla än jag velat inse. Minnena är många och det har varit riktigt svårt att sålla. Bara en sådan sak som att jag inte missat en enda melodifestival sedan den första jag såg 1983 säger väl en del.

1991 var det dock nära. Jag var ute på körturné på västkusten. Kånkande runt i buss, konserter varje kväll och nätter på liggunderlag i gymnastiksalar. När lördagkvällen kom började läget bli desperat. Vad som helst för en TV! Så, efter avslutad konsert gav jag och några till ur kören oss ut i publiken för att hitta någon att bjuda in oss till för att få vår årliga dos Melodifestival. Jodå, vi lyckades få napp hos ett gäng i vår ålder som också tänkte kolla och smet därför iväg från turnéledare och övriga körmedlemmar i gängets bil. 10-12 personer i en personbil är trångt som fan, men vad gör man inte i det läget?

Gänget vi kom till var frikyrkliga och i de kretsarna var 1991 års melodifestival ett riktigt guldår. Flera artister med frikyrklig anknytning deltog; Carola, Jim Jidhed och Laila Dahl och därtill låttitlar som Låt mig se ett under och Änglar. Dessa lade dessutom beslag på fyra av de fem finalplatserna. Av lika delar princip och god smak gillade jag ingen av dem.

Jag hade två favoriter. Den ena var Towe Jaarneks Ett liv med dig, som hade vunnit och förtjänat att vinna i stort sett vilket annat år som helst. Nu var det nästan givet att det var Carolas år efter andraplatsen året innan och Towe blev därmed bara tvåa. Den andra favoriten är dagens nedräkningslåt.

För bortglömd har den blivit, Tvillingsjäl, som skrevs av Lena Philipsson och framfördes av en kanariegul och förkyld Pernilla Wahlgren tillsammans med körsångerskor i öhh... dalmatinertights..? Ett säkert kort till finalomgången trodde jag, men den åkte istället ut direkt och föll i glömska. Så, dags för lite återupprättelse, tre minuter till i rampljuset: