Diggiloopremiär!

När årets upplaga av Diggiloo, den sjätte i ordningen, hade premiär i Brunnsparken i Ronneby igår kväll fanns er man i schlagerspace självklart på plats. Tre och en halv timme show senare kunde han tillsammans med övriga nästan 10'000 besökare ta sig därifrån fullproppad med schlager och andra spridda nedslag i de senaste hundra årens popkultur, på det hela taget riktigt nöjd och belåten.
Höjdpunkterna i showen är många, men de flesta är förknippade med showens tjejer. Linda Bengtzing strålar som en supernova, den här gången som Gry Forsell-lookalike, så snart hon visar sig på scenen och gör mig alltmer säker på att hon är en Lill-Babs för 2000-talet med sin chosefria folkliga framtoning i kombination med explosiva framträdanden där hon frossar i glammiga outfits och får med sig publiken på nolltid.

Även Nanne Grönvall briljerar och får såväl BAOs Du är min man, O fortuna ur Carl Orffs Carmina Burana och Janet Jacksons Black cat att framstå som hennes egna standards. Molly Sandén är hur säker som helst på scenen, men det är synd att hon nästan uteslutande fått ballader på sin lott. Det hade varit kul att se henne i fler upptemponummer som Bonnie Tylers Holding out for a hero och inte bara i vad som förmodligen ansett som för henne säkra kort -de sockersmarriga balladerna.

Måns Zelmerlöw då? Well, det är uppenbart att stora delar av publiken kommit för hans skull, men han håller låg profil i första akten där han bland annat lyckas låta riktigt sliten i sin egen Brother oh brother. Det lyfter dock rejält i den andra där han lite otippat gör en smått magisk Et maintenant.

Problemet med bred familjeunderhållning är samma sak som dess fördel. Här ska finnas något för alla - vilket också innebär att risken är stor att en del av showen missar dig rejält. För min del kan jag svälja Thomas Petterssons svenniga fishumor en stund, men VEM tyckte det var en bra idé att plocka med Stefan & Kim och låta dem brutalslakta Guldet blev till sand, Vincero och You raise me up, helt utan charm och finess? Jisses, det är inte dåligt, det är fullständigt värdelöst.

Men men, tre och en halv timmes show kräver sina kisspauser, så det är väl synd att klaga alltför mycket. Höjdpunkterna är betydligt fler än motsatserna. Årets upplaga av Diggiloo är väl värd ett besök om du kommer i närheten av dess rutt i sommar!

Media: Aftonbladet, Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om Diggiloo, Linda Bengtzing, Nanne Grönvall, Lotta Engberg, Thomas Pettersson, Måns Zelmerlöw, Lasse Holm, Molly Sandén