Inför deltävling tre på Island

Även på Island är det dags för den tredje och sista deltävlingen på lördag innan det är dags att ladda för Söngvakeppni Sjónvarpsins final om två veckor.

I de två första deltävlingarna har vi fått höra ballad efter ballad vilket dubbelt upp har gynnat de få bidragen med högre tempo. Kommer trenden att hålla i sig? Jo, jag tror nog det. Också i den sista deltävlingen dominerar nämligen balladerna och ingen av dem är stark nog att överglänsa styrkan av att vara ensam tempohöjare.

Så här lyder mina omdömen om de sista fem:

Anna Hlín - Komdu til mín á morgun
Fältet inleds med en behaglig, avskalad och jazzig ballad med sång på isländska. Det senare ger en exotisk känsla åt bidraget och genererar på alldeles egen hand en discokula åt Anna. Men jag får citera Charlotte Perrelli; det här är fel forum för den sortens låt. Den funkar säkert på en mindre scen, men här känns det bara fel.

Arnar Jónsson - Þúsund stjörnur
Ännu en ballad till pianokomp, och ännu en gång är det språket som ger den något som helst berättigande. Det skaver ingenstans och det är ju trevligt men samtidigt hela felet med låten. Isländska är vackert men en trist ballad är en trist ballad är en trist ballad.

Sigurjón Brink - Waterslide
Sigurjón, eller Sjonni som han kallar sig, fanns ju med även i den första deltävlingen, där han inte lyckades ta en finalplats med sin boybandballad. Här har han en chans till med en ballad av annat slag. Den här har styrfart, fokus på akustisk gitarr och en laid back rytm som ger låten en känsla av lata dagar i solen. Visst är de dagarna sköna, men det är inte då man slänger sig på telefonen för att rösta och när man tvärtom känner för att rösta är det inte den här låten man gör det på.

Steinar Logi Nesheim - Every Word
Vad säger man när allting är sagt? När vi nu får höra tävlingens sista ballad, den elfte i ordningen av sammanlagt 15 bidrag i tävlingen? Jag är nästan beredd att sätta min schlagerbloggarheder på att ingen av dem vinner i år. Skulle jag ändå ha fel och, som Steinar sjunger, få äta upp mina ord intill graven så blir det åtminstone i förvissning om att det inte var hans ballad som vann.

Hera Björk - Je Ne Sais Quoi
Hera Björk imponerade på mig när hon blev tvåa i Danmark i våras med Someday, vilket gjorde hennes bidrag här till det jag sett mest fram emot i årets uppsättning låtar från Island. Je ne sais quoi är skriven av Hera själv tillsammans med Örlygur Smári, en av upphovsmännen bakom Eurobands This is my life häromåret. Släktskapet till den hörs tydligt, nästan alltför tydligt, och jag måste motvilligt säga att den här inte känns lika inspirerad. Den kommer att funka finfint på vårens schlagerdansgolv och gå ett antal varv i min iPhone, men jag hade hoppats på mer än så här. Trots reservationen blir jag inte förvånad om Hera står som vinnare om två veckor - men det säger mest om motståndet.