Inför final på Island

Norges final är tippad och klar och de danska bidragen droppar in allt eftersom veckan går. Det är dags att ta en titt på lördagens tredje final, Islands eurovisiontävling Söngvakeppni Sjónvarpsins.

De tre inledande deltävlingarna har genererat sex finalister som nu ska göra upp om att få ta över efter Yohanna. Trots, eller kanske på grund av, stor balladdominans i deltävlingarna har vi fått ett hyggligt brett finalfält med tre ballader och tre upptempolåtar i olika genrer. Deras öde ligger i tvtittarnas händer, då det är de som utser vinnaren genom att ringa och rösta.

Íris Hólm - The One
The one var först ut i den första deltävlingen och får även inleda finalen, vilket förmodligen inte är till fördel för Íris klassiska eurovisionballad om att för sent inse att man redan träffat Den Där Ende. Om islänningarna gör som så många länder före dem och försöker upprepa ett framgångsrecept så lär Íris få åka till Oslo. Nu tror jag inte riktigt att det blir så - men det vore ett värdigt val.

Matti Matt - Out Of Sight
Matthías Matthíasson, eller Matti Matt som han kallar sig här, har en låt som låter som ett möte mellan Jack Black och Robbie Williams. Själv har han dock inget gemensamt med dem. De hade båda ägt scenen om de hade velat ta sig an Out of sight, medan Matti står förskrämt fastgjuten vid sitt mikrofonstativ vilket ger hela paketet en känsla av snubben som äntligen men knappt vågat testa karaokemicken för första gången.

Hvanndalsbræður - Gleði og glens
Finalens enda bidrag på isländska kan åtminstone av mig som inte vet bättre dessutom kategoriseras som det enda som också musikaliskt låter isländskt. Tjo och tjim med fiol och taktfasta folktoner som inte alls låter illa, men vars helhetsintryck tas ner rejält av killarnas udda uniform. Det sticker ut i fältet, oavsett vad man tycker om det, och det kan mycket väl räcka långt.

Jógvan Hansen - One more day
Óskar Páll Sveinsson, upphovsmannen bakom Is it true, måste ju inte nödvändigtvis lämna från sig kronan på lördag. Vinner One more day så får han behålla den ett år till. Jag hoppas att det inte blir så. X-Factorvinnaren Jógvan gör bra ifrån sig, men låten är av sorten som reklamradiostationerna får glädjefnatt över och placerar på sin A-lista för tid och evighet för att den är så härligt trevligt strömlinjeformad - i min värld en synonym till trist och ointressant.

Sjonni Brink - Waterslide
Här åker skämskudden fram när Sjonni och hans polare sitter i en studio med uppkavlade jeans och försöker framkalla en känsla av exotisk strand samtidigt som han sjunger om ett vattenrutschbaneåk en solig dag. Herregud.

Hera Björk - Je ne sais quoi
Åh, jag hade så gärna velat att det här varit bättre än det nu faktiskt är! Hera borde ha fått vinna redan förra året då hon blev tvåa i Danmark och jag hade därför hoppats att hon nu hade en låt som kunde sopa mattan på Island. Je ne sais quoi är inte riktigt det utan en trött nyupplaga av upphovsmannen Örlygur Smáris förra isländska vinnare This is my life. Hera kommer säkert att lyfta den så långt det går på lördag - och det kan rentav räcka till vinst trots allt, men jag är rädd att den i så fall står sig kort i Oslo.

Det här känns svårtippat - bara Sjonni och Matti känns helt uträknade. Måste jag sätta allt på ett kort så blir det på Hera Björk, men det är långt ifrån ett säkert kort.