Åtta minutklipp från Göteborg

Melodifestivalturnén har dragit vidare till Göteborg där det idag varit fullt upp med repetitioner inför lördagens deltävling. Redan igår fick pressackrediterade höra veckans bidrag, och efter att ha läst deras omdömen om veckans bidrag var jag full av förväntan inför minutklippen som släppts under dagen efterhand som repetitionerna blivit klara.

Efter att nu ha hört dem alla tycker jag att nivån har höjts en bra bit sedan förra veckan, och inte bara det - det känns som ett riktigt svårtippat getingbo, åtminstone när det gäller att förutse vilka som kniper finalplatserna på lördag. Så här tycker jag om veckans bidrag utifrån minutklippen - vad tycker du?

Länkarna går till minutklippen hos SVT.

1. Anton Ewald - Begging (Fredrik Kempe, Anton Malmberg Hård af Segerstad)
När dansar-Anton i år kliver fram till solomicken gör han det med snygg, slick och givetvis välkoreograferad pop-r'n'b som snarare är en sofistikerad smygare än en padda-i-asfalten-schlager. Det är utan tvekan väldigt mycket min påse och Anton själv lär definitivt gå hem i tvsofforna på lördag - jag är dock mer tveksam till om låten kommer att göra det. Man ska aldrig säga aldrig aldrig, men att döma av minutklippet tror jag det kan bli tufft.

2. Felicia Olsson - Make me no 1 (Amir Aly, Henrik Wikström, Ingela Pling Forsman, Maria Haukaas Mittet)
Det bjuds mäktig och dramatisk midtempoballad i soulfacket - av den sort som Alicia Keys och Adele kan få att lyfta både tak och armhår, här med en dos Bond-harmonier som extra krydda. Felicia verkar helt klart ha rösten för att bära ett sådant paket i land och lyckas hon dessutom med det klassiska klivet genom rutan på lördag utesluter jag inte en liten skräll. Jag gillar definitivt det här!

3. Joacim Cans - Annelie (Joacim Cans)
Svensk sommarkväll. Ölen har tagit slut, någon plockar fram gitarren och en annan håller takten med nyckelknippan medan alla skrålar med i refrängerna i låtarna som är lika svenska som den blågula flaggan. Just där vill jag höra Annelie. Det här är vanligtvis inte min grej alls, men det är onekligen svårt att inte ryckas med i Cans taktfasta folkpop och jag gissar att det här kan bli riktigt farligt på lördag.

4. Swedish Housewives - On top of the world (Peter Boström, Thomas G:son)
Inför årets tävlande beskrev hemmafruarna sin låt som en modern klubbdänga. Utan att bli särskilt ledsen  tycker jag nog att man missar det målet efter att ha hört den här minuten. Det här låter snarare som ett edgigt producerat Lili & Susie i en refrängstark händerna-i-luften-schlager - något för oss som aldrig riktigt kom över att Something in your eyes inte nådde finalen för två år sedan. Jag säger JA till det här, men lördagen börjar kännas svårtippad...

5. Erik Segerstedt & Tone Damli - Hello goodbye (Robin Fredriksson, Mattias Larsson, Måns Zelmerlöw)
Nae, det här var inte särskilt roligt. Det låter harmlös P4-pop, sådan som smeker örat snällt för att sedan försvinna som om det aldrig varit där och att döma av det här klippet framförs det dessutom snarare av två solister än av en duo. Jag kan sträcka mig till att kalla det trevligt, men i det här sammanhanget är ju det ett rätt förödande omdöme. Trevligt plockar i bästa fall tillräckligt många poäng för att slippa de absoluta bottenplaceringarna.

6. Louise Hoffsten - Only the dead fish follow the stream (Louise Hoffsten, Sandra Bjurman, Stefan Örn)
Jag hade förväntat mig något starkare från eurovisionvinnarteamet Sandra Bjurman och Stefan "Jag lovar att aldrig mer ställa upp i något som har med Melodifestivalen att göra" Örn. Hoffstens fans lär visserligen känna igen sig, för nog finns såväl den förväntade bluestonen som munspelet här, men desto större är bristen på något som griper tag, åtminstone under den här minuten. Det är frestande att prata om fältets döda sill.

7. Rikard Wolff - En förlorad sommar (Tomas Andersson Wij)
Den som lyssnat in sig på låtens kompositör, Tomas Andersson Wij, kommer att känna igen sig i en den här spröda visan, men istället för hans röst hör vi ju nu Rikard Wolffs karaktäristiska pratsång i ett avskalat nummer med bara honom och en flygel. Jag vill höra hela den vackra texten och Sara Isaksson som kommer in och delar sången under sista minuten för att kunna bilda mig en klar uppfattning, men spontant tror jag inte på det här på lördag.

8. Sean Banan - Copacabanana (Sean Banan, Ola Lindholm, Hans Blomberg, Joakim Larsson)
Det är dags igen - för EuroviSean och bananfest deluxe! Jämfört med förra årets Sean den förste banan (som jag till slut blev tvungen att kapitulera helt för) tycker jag att verserna känns svagare i årets låt, men refrängen sitter ju som en smäck redan på den här minuten - frågan är hur långt det räcker den här gången. Det ryktas i alla fall om tre minuter stor show och jag kommer på mig med att se fram emot det den här gången.