Melodifestivalen - deltävling I Örnsköldsvik

Melodifestivalen är i gång och den första deltävlingen fick en flygande start med Nanne Grönvall, Charlotte Perelli och Sonja Aldén i Bonnie Tylers gamla Holding out for a hero innan den udda programledartrion; Måns Zelmerlöw, Christine Meltzer och Dolph Lundgren gjorde entré.

De har på pappret känts som ett frågetecken, men det visade sig inte finnas någon anledning till oro. Jag tycker de skötte sig riktigt bra. Dolph verkar vara en riktigt skön kille och hans A little less conversation kan bli en klassiker! Den enda som drog ner betyget ikväll var de stentrista artistpresentationerna som kändes pratiga och långrandiga.

Mina tips höll riktigt bra! Salem al Fakir och Ola direkt till final och Jessica Andersson till Andra Chansen. Pain of Salvation knep otippat men välförtjänt den andra platsen i Andra Chansen. Överlag tycker jag att låtarna höll god kvalitet, även om det inte finns någon blivande Globenvinnare i fältet. Jag är riktigt nöjd med kvällen som helhet!

Här är kvällens resultat och mina omdömen om låtarna:

Till final:
1. Salem Al Fakir - Keep On Walking
Förhandssnacket om Keep on walking har varit ganska svalt. Jag förstår inte alls varför, för det här är solklart både kvällens bästa låt och mest effektiva framträdande. Salem bara är, han tar plats med pondus trots att han bara sitter vid sin flygel i ett hav av vandrande spottar, och hans låt är är snyggt uppbyggd och lagd i en skön ljudbild. Genialt är kanske att ta i, men ordet ligger på tungan.

2. Ola - Unstoppable (The return of Natalie)
Ola såg lite ensam ut där på scenen med ett piano som enda sällskap, men både Ola och hans låt funkar fint. Pianoslingan är en klarröd tråd som håller ihop låten och i kombination med ett skönt beat och ett hookigt oh-oooh-oh känns finalplatsen inte fel. Det enda som riktigt stör är att han måste dra upp den där Natalie igen.

Till Andra Chansen:
3. Jessica Andersson- I Did It For Love
Det har dragits paralleller mellan Jessica och hennes låt och Sanna Nielsens Empty room härom året och visst finns här likheter. Framför allt att Jessica också ser ut att beröras av sin låt, men även LED-ljusen i publiken och inramningen på scenen känns igen. Låtarna i sig har dock inga andra likheter än att båda är ballader - och att jag gillar dem båda två. Mycket.

4. Pain Of Salvation - Road Salt
Det börjar så bra med en ensam, sårbar - och barfota Daniel Gildenlöw på scenen, bara ackompanjerad av en elorgel. Men snart visar det sig att det här inte bara vara början. Det är de tre minuterna i ett nötskal. Christer Björkman har utlovat att årets låtar har texten i centrum - och Road Salt HAR något att säga. Jag hade bara önskat att det fanns lite mer musikaliskt, ett lyft i låten, en refräng. En liten skräll ikväll, men den är välförtjänt - det vi får känns äkta och okonstlat och det är värt mycket.

Utslagna:
5. Linda Pritchard - You're Making Me Hot-Hot-Hot
Jag var skeptisk efter minutklippet och tyckte att konceptet med rytmiska rumpskaklåtar med kvinnlig solist är väl uttjatat, men jag tycker att låten gjorde sig riktigt bra i fullängd på scen och kändes inte besvärande lik sina kusiner. Jag tror dock att Linda hade haft en hel del att vinna på att varva rumpskaket med att fyra av ett gäng leenden.

6. Anders Ekborg - The Saviour
Anders Ekborg omgiven av sköna damer i ett musikaliskt möte mellan The phantom of the opera och Loa Falkmans gamla Symfonin i Duvemåla kan väl sägas vara lite kul, men bra är det inte. Visst finns här en glimt i ögat, men det är som med dåligt skämt man redan hört ett par gånger för mycket - man ler överseende och lite generat och försöker prata om något annat.

7. Frispråkarn - Singel
Jodå, det här låter som minutklippet lovade - en rap/hiphoplåt som låter mer som rap på riktigt än vi hört i Melodifestivalen förut. Intrycket plockas dock ner ett par steg av att Frispråkarn ser ut att komma direkt från en dag på jobbet. På mig funkar inte det här riktigt, det är liksom lite för banalt.

8. Jenny Silver - A Place To Stay
Kvällens snyggaste nummer till kvällens mest chanslösa låt? Det var, förutom kvällens mest udda accesoar i form av en silverhandske, intrycket efter Jenny Silvers tre minuter på scenen. Basgången lät inget vidare i min tv, men jag gillar den suggestiva känslan och electrosoundet. Med en lite tydligare refräng hade betyget blivit ännu högre, men trots det tror jag att A place to stay hör till låtarna jag kommer att återkomma mest till efter tävlingens slut.

Media: Aftonbladet, Expressen, DN, SvD.
Andra bloggar om: Melodifestivalen