Melodifestivalen - deltävling I Luleå

Melodifestivalens första deltävling är till ända - det är dags att torka svetten ur pannan och sammanfatta. För visst blev det spännande, både resultatmässigt och hmm... produktionsmässigt. Jag tycker att programledarparet spelade sina kort väl, i synnerhet Marie Serneholt gjorde en bättre insats än jag vågat hoppas på. Däremot var det rejäl skämskuddevarning på mellanakten The Hurricane Makeover med Peter Stormare och en Nanne Grönvall som tog på sig Whitney Houstons alldeles för stora skor. Hemskhet!

Jag håller fast vid mitt intrycket efter att minutklippen släpptes i veckan, det här är det starkaste startfältet vi hittills sett i en första semifinal sedan de infördes, och dessutom ett väldigt jämnt fält som lovar väldigt gott inför fortsättningen.Resultatet då? Så här såg det ut, tillsammans med mina omdömen och betyg:

Till final:

1. Danny - In the Club

Danny höll för favoritskapet han burit under veckan och gick raka vägen till klubben, ut igen och vidare till Globen. Jag tycker han gjorde en fantastisk insats ikväll, med stark sång och ett ursnyggt dansnummer som kan vara det bästa vi överhuvudtaget sett i melodifestivalen. Hans hårt klubbiga låt repeterar titeln alldeles för ofta för att jag ska bli helsåld, men den är samtida och autentisk och som ett helt paket fungerar Danny och In the Club finfint. 

2. Swingfly - Me And My Drum
Vi fick en skräll redan i den första deltävlingen! Swingfly låg längst ned på spelbolagens listor under veckan, men tillsammans med Christoffer Hiding och deras cheerleaders visade han att både jag och spelbolagen hade fel - Teddybears Sthlm slet inte alls ut låtkonceptet 2004. Jag gör en mental notering om att aldrig mer glömma att en lättillgänglig refräng, ett skönt beat och glimt i ögat aldrig kan överskattas i det här sammanhanget.

Till Andra Chansen:

3. Jenny Silver - Something In Your Eyes
Jenny Silver, eller som det sades i artistpresentationens korsförhör, den mustiga tv-slampan, gav oss extra allt och sedan lite till - vilket kanske till slut blev lite för mycket av det goda. På tre minuter lyckades hon, förutom att hon via Thomas G:son lyckades klämma in referenser till i stort sett varenda hit i ABBAs diskografi på tre minuter också ge oss såväl hårextension extravaganza som tonartshöjning och vindmaskin tillsammans med ett hopkok av Lena Philipssons, Charlotte Perrellis och Carolas beprövade gimmicks. Jag älskar det här - men vill skicka något som känns mer 2011 till Düsseldorf.

4. Pernilla Andersson - Desperados
Jag tippade Pernilla till Andra Chansen, men trodde och smyghoppades att hon som skulle kunna skrälla sig till final med sin gitarr och sina desperados. Nu tror jag dock inte att det är någon nackdel för Pernilla att jag fick rätt. Låten lär växa på sig innan melloturnén är framme i Sundsvall och lär få ett långt liv i P4 alldeles oavsett hur det går där. Och vi tar det en gång till - jag tycker fortfarande att vi ska våga skicka låtar på svenska ut i Europa, även Desperados kanske inte är just den låten.

Utslagna:

5. Le Kid - Oh My God
Le Kid gav oss hela regnbågen nedkörd i en mixer och utskvätt över scenen tillsammans med engelsk konfekt på ben och tuttbakelser sprutande konfetti, allt ackompanjerat av tre minuter koncentrerad lycka. För det är svårt att inte sitta med ett leende på läpparna medan man hör Oh My God. I kategorin musik som inte görs för att förändra världen utan bara för att musik är kul plockar Le Kid hem högvis med poäng i min bok - de förtjänade ett bra mycket bättre öde än att slåss ut direkt.

6. Rasmus Viberg - Social Butterfly
På halvknackig engelska och med säregen röst gav Rasmus oss en underlig hybrid mellan Alexander Rybaks Fairytale och Karlsson på taket med tamburin och dragspel, en kombo som på pappret låter bra mycket mer spännande än den visade sig vara.

7. Jonas Matsson - On my own

Precis som förra årets webjoker placerade sig Jonas Matsson näst sist i sin deltävling, vilket är en placering högre än jag tycker att han förtjänade. Hans blekfeta reggae känns lika mycket ointressant och daterad kuliss som den hawaii-dito han inledde låten framför, och det blev knappast bättre av att han gjorde det sittande i en solstol med en paraplydrink i kokosnöt. 

8. Dilba - Try Again 

Dilbas svala och sofistikerade elektroblipp gick som jag befarade inte hem ikväll, även om jag hade svårt att tro att det kunde gå så här illa. På rak arm kommer jag faktiskt inte på någon jumboplacering i Melodifestivalen som känts mer orättvis. Jag håller tummarna för att vi trots allt kommer att få höra mer av den här sidan av Dilba, för Try again kommer att gå varm i mina lurar. 

Media: Aftonbladet, Expressen, DN, SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen