Repetitioner - dag VII - Pierre's Schlager

Dagens repetitioner var inte intressanta bara för att vår egen Eric Saade gjorde sitt andra rep, utan också att det var första repetitionsdagen för the Big Five - som i år omfattar åtminstone en trio som omtalas som vinnarkandidater.

Först ut av dem var franske Amaury Vassili som faktiskt är huvudfavoriten till seger, åtminstone om man får tro vadslagningsfirmorna. Man ska nu inte dra alltför långtdragna slutsatser av ett rep, men jag var inte imponerad - inte av sången i alla fall. Scenbakgrunden i form av en solnedgång som går mot natt är däremot en av årets snyggaste. Segerchanserna? Minimala tror jag - det lär krävas en låt med betydligt bredare appeal än en milt upphottat bolero för en eurovisionvinst 2011.

Även Italien satsar ju på en genre som känns tveksam i rådande musikaliska strömningar. Raphael Gualazzi levererar sin låt oklanderligt, men numret där han mest sitter med slutna ögon vid pianot är inte direkt publikfriande.

De brittiska blå överraskar med ett nytt intro till sin I can, men de känns lite rostiga och stela på scenen - och det där sciencefictiongröna ljuset de badar i känns som ett riktigt underligt val.

Jag hade faktiskt räknat bort titelförsvarande Lena Meyer-Landruts suggestiva Taken by a stranger helt, men på hennes rep fick vi en påminnelse om varför hon lyckades vinna förra året. Den där charmigt bubbliga utstrålningen som fick henne att lyckas lägga Europa för sin fötter då finns ännu kvar och kan säkert föra upp henne högre i resultatlistan än jag tidigare förutspått, särskilt som numret som verkar uppbyggt runt videon till låten, är riktigt snygg.

Det spanska grisfestsoundtracket? Nej, det avstår jag helt från att kommentera så länge.