Inför den andra semifinalen i Köpenhamn

Ikväll är vi redan framme vi den andra semifinalen - men först backar vi bandet en smula och kollar in vad som hände igår efter den första! Reaktionen på försäljningstopplistorna runt om i Europa efter den första semin har nämligen blivit en stor snackis här i Köpenhamn. Låten som fått bäst respons på iTunes är nämligen Nederländernas bidrag Calm after the Storm med The Common Linnetts! Låten låg topp 50 i hela 16 länder dagen efter semin, att jämföra med Sanna Nielsens och armeniske Aram Mp3s halvdussin vardera. Allra mest intressant är dock att jämföra med förra årets eurovisionvinnare Emmelie de Forest - dagen efter sin semi låg hon topp 50 i nio länder, klart bäst av alla bidrag ifjol. Kommer vi att få åka till Amsterdam nästa år? Det känns inte alls otroligt - och ingen vore gladare än jag om det händer. Förutom att låten hör till mina största favoriter i år så är det kul med en vinnare ingen räknat med på förhand och att den sitter hos ett land som haft det riktigt trögt i tävlingen under lång tid.

Nåja, åter till kvällens stora händelse, den andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2014! Jag var på plats i arenen igår kväll för jurygenrepet och konstaterade att vi ännu en gång bjuds på stor show - och att ingen av de tävlande gjorde bort sig inför juryn. Den här semin är betydligt mer upptempo än den första semifinalen och på pappret känns den faktiskt lite mer lättippad - även om jag säkert bara just därför kommer att få äta upp det uttalandet senare ikväll! Så här tror och tycker jag om kvällens femton, vad tror du? (Länkarna går till mina utförligare presentationer av bidragen)

1. Malta: Firelight - Coming Home 
Fältet inleds med en annan av mina stora favoriter i år, ett maltesiskt Mumford & Sons som gör medryckande folkrock med allsångspotential. Det händer inte mycket i numret, men spelglädjen finns där och låten ger lite samma känslan som Nederländerna - det är äkta och på riktigt och en låt skulle fungera även i världen utanför Eurovision. Jag tror Malta kommer att sluta mycket högre upp än de flesta andra tycks tro - ikväll tar man första steget. Till final

2. Israel: Mei Finegold - Same Heart
Vi radar upp favoriter så här i början av fältet! Bland fansen på plats är det här tillsammans med Sverige den stora favoriten. Själv tycker jag att artisten är bättre än låten. Mei är fantastisk - här finns star quality i mängd med både utstrålning, scennärvaro, skön attityd och en grym röst. Låten har vi hört förut, men den är tillräckligt bra för att jag inte ska tveka om utgången ikväll. Till final

3. Norge: Carl Espen - Silent Storm 
Det norska bidraget var länge min etta, men även om det får se sig nerknuffat så håller jag fortfarande Silent Storm väldigt högt. Carl Espen verkar ha vant sig vid scenen och darrar varken på rösten eller skyggar för kameror - och därmed borde saken vara helt klart för den sköra och samtidigt maskulina balladen. Till final

4. Georgien: The Shin and Mariko - Three Minutes to Earth 
Georgien står för ett av årets mest exotiska inslag, det får man ändå ge dem, men låten är fortfarande rena rappakaljan och på scenen har man dessutom kryddat med en trummande fallskärmshoppare som stjäl uppmärksamheten från de jojkande och jazzande bandkollegorna. Känns helt hopplöst. Utslagen

5. Polen: Donatan & Cleo - My Słowianie – We Are Slavic 
Det lär nog både sättas i halsen och dreglas i tvsoffor runt om i Europa när Polen intar scenen. Vi får ett färgstarkt nummer där de yppiga slaviska kvinnorna från videon nu skakar vad de fått från sin mamma på LED-skärmarna bakom Cleo och hennes dansare - Donatan fick inte plats på scenen. Jo, det är mycket bröst och visst är det sexistiskt hur man än vänder på det, men låten är också galet medryckande och Cleo är en duktig sångerska. Till final

6. Österrike: Conchita Wurst - Rise like a Phoenix 
Österrikes bidrag är ännu en fanfavorit här i Köpenhamn, mycket tack vare den skäggprydda Conchita. Så långt är jag med, jag älskar Conchita, men varken låten eller numret gör särskilt mycket för att jag ska gå igång. Det är pampigt värre och Conchitas sång är mäktig, men för mig blir det mest ett nostalginummer jag inte lyckas knyta an till. Här finns dessvärre också frågan om hur Europa hanterar att Conchita är den hon är, vilket säkert kommer påverka hur många poäng som håvas in. Jag tror dock att tillräckligt många går igång på det här för att grundtipset ska bli att man når final. Till final

7. Litauen: Vilija Matačiūnaitė - Attention
Litauerna är bra märkliga. I år igen. Vilija, hennes manlige dansmotpart och i synnerhet kören har försetts med årets fulaste scenkläder, möjligen inspirerade av något slags möte mellan smurfarna och en fetischklubb. Jag tycker ju att de här borde vara hopplöst, men jag kan inte heller bortse ifrån att man gör sin grej bra och att låten sticker ut i fältet. Jag blir inte överraskad om litauerna ännu en gång tar Europa på sängen och kniper en finalplats, men grundtipset blir: Utslagen

8. Finland: Softengine - Something Better
Det börjar luta åt att hela Norden är med och tävlar även på lördag! Tonårskillarna i Softengine gör årets enda rocklåt någonstans i trakterna av Muse och The Killers - och de gör det riktigt bra! Numret har tajtats upp sedan den nationella uttagningen och min enda invändning nu är att sångaren blundar av inlevelse lite väl mycket. Till final

9. Irland: Can-linn feat. Kasey Smith - Heartbeat
Den irländska svensklåten var en tidigt favorit för min del, men den har dalat och fortsätter göra det med hjälp av ett rörigt nummer och årets fulaste backdrop. Det händer för mycket på samma gång med hyperaktiva Riverdance-dansare, trummor och sångerska tillsammans med den roterande spyan i bakgrunden - låten riskerar att blekna och drunkna. Med lite flyt kan den bli sist in. Till final

10. Vitryssland: TEO - Cheesecake
Vitryssarna har putsat till scenframförande av Cheesecake en hel del - en kostymklädd Teo flankeras av fyra slickt klädda manliga dansare slash körsångare vilket ger numret en helt annan känsla av klass än man fick när han tävlade på hemmaplan. Låten har kommit att bli något av en guilty pleasure för min del och kanske bidrar det till att jag är positiv i överkant? Jag tror nämligen man fixar det! Till final

11. Makedonien: Tijana Dapčević - To the Sky
Tijana har inte övertygat på repen där det stundtals bjudits på en hel del wobblig sång. I gårdagens juryrep tog hon sig dock samman och fick det att låta riktigt bra. Låten känns dock mellanmjölk och hennes sidekick på scenen, en manlig dansare i munkjacka, får henne att upplevas som tafatt. Helt chanslös. Utslagen

12. Schweiz: Sebalter - Hunter Of Stars
Många snackar om den schweiziska låten som sin guilty pleasure i år, låten man trots bättre vetande inte riktigt kan värja sig ifrån. Själv hör jag inte till dem utan tycker det här är olidligt klämmigt och enerverande. Sebalter har dock lyckats hitta en balans där han inte längre ser panikslagen alternativt halvgalen ut, utan snarare lite påklistrat euforisk. Gränsfall det här tror jag, men tippar; Utslagen

13. Grekland: Freaky Fortune feat. RiskyKidd - Rise Up
Grekernas klubblåt fick arenan att koka under genrepet igår kväll och bara det är väl en första vink om hur det här kommer att gå hem ikväll. Då får man dock ha överseende med att sången inte varit hundra den här vecka - och jag får försöka bortse ifrån att man dragit upp den där töntiga studsmattan på scenen. Det tror jag nog att vi fixar - det här känns solklart. Till final

14. Slovenien: Tinkara Kovač - Round And Round
DR har ju satt ihop årets startordning med dynamik i startfältet i åtanke. I stora drag tycker jag man lyckats bra, men just här är finns en svag punkt som drabbar Slovenien. Efter det intensiva klubbesöket precis före känns det här riktigt trist, och ännu farligare blir det när man följs av en fartfylld sistalåt. Jag tycker Tinkara vore värd en finalplats, men här känns det för blekt. Utslagen

15. Rumänien: Paula Seling & Ovi - Miracle
Rumänerna bjuder på en spejsig effekt i sitt nummer där Paula dyker upp som ett hologram i inledningen - men dessvärre blir det inte roligare än så. Jag tycker det här är en riktigt platt låt och man gör ingenting av den på scenen, mer än att Ovi kliver in i en malplacerad cirkelformad keyboard. För min del får det här väldigt gärna missa finalen, men jag har svårt att se att det skulle hända. Till final