Melodifestivalen Örnsköldsvik - ett första omdöme

I morgon är vi framme vi Melodifestivalens tredje deltävling, den från Örnsköldsvik. Självklart har låtarna lyssnats in i förväg, så här är de, veckans förhandstips:

1. Cara mia - Måns Zelmerlöv
Hmm... i mina öron ekar låten väldigt mycket av Shirley Clamps albumspår Ärliga blå, som väl också skrevs av Kempe? Men vad fan, jag gillade den, och den här är inte sämre. En blå uptempolåt som lär spelas under hela året på landets gayklubbar och ett bra tag i min iPod. Ryktas dock att Måns inte varit ett under av tonsäkerhet under repen, men det kanske i viss mån kan vägas upp av att killen är godis?

2. Drop dead - MissMatch
Ett försök att föra samman det som skapat Pink's och t.A.T.u's framgångar. Försöket resulterade tydligen i noll och intet, eftersom både låten och MissMatch saknar allt vad ovannämnda har. Attityd och låtar till exempel. Why do we do this to ourselves?

3. Live forever - Magnus Carlsson
Börjar misstänkt likt falsettslingan i Elton Johns Goodbye Yellow Brick Road för att sedan gå över i en 80-talsnostalgisk snygg poplåt med tydligt släktskap med A-ha's tidiga hits. Jag älskar det här! Underligt förresten, jag har alltid påstått att jag inte är särskilt förtjust i falsettsång. Får nog sluta påstå det efter att ha spelat väldigt höga doser Scissor Sisters och Mika senaste halvåret och sedan faller för det här.

4. I mina drömmar - Mani Armani Taha-Sheida
Jodå, jag tycker det är kul med bredd i mello. Världsmusik lät åtminstone på pappret intressant, men det här får mig bara att tänka på Ansiktsburk, med den skillnaden att de här faktiskt verkligen sjunger på svenska emellanåt.

5. The arrival - The Attic feat. Therese
Jag ville verkligen att mina favvos The Attic skulle komma med något som skulle kunna vara gångbart i Melodifestivalen. Det lär inte The Arrival vara. Den ligger inte alltför långt ifrån kanonlåtarna Therese fick hits med tillsammans med StoneBridge, dvs snygg housepop, men face it, mello är inget dansgolv och The Arrival når inte riktigt de låtarnas nivå.

6. When the night comes falling - Sebastian
Om det här är Sebastian så undrar jag hur Andreas Johnsons låt kommer att låta. Det här är nämligen låten han borde ha följt upp Sing for me med. Är säker på att den kommer att funka i morgon. Sebastian har legat på listorna under hela det senaste året med olika låtar, och den här matchar dem väl. Minst andra chansen.

7. För att du finns - Sonja Aldén
Bobby Ljunggren har totat ihop en klassisk schlagerballad av det slag vi vant oss att förknippa med artister som Sanna Nielsen och Jan Johansen. Den här är vackert men lyfter aldrig, men nog luktar det svensktoppshit.

8. Jag måste kyssa dig - Nanne
Alla bögar äääälskar Nanne. Ok, det är väl inte riktigt sant, men ibland får man den känslan om man går på gayklubb, vilket har lett till att jag verkar ha fått en rejäl överdos. Det här känns nämligen inget kul alls. Riktigt trist faktiskt. Som att tvingas höra Håll om mig. Ännu en gång.

Den här veckans fält håller ganska hög nivå, dock utan att nå de riktiga höjderna som fanns förra veckan i form av the Ark och Marie Lindberg. Min favorit är helt klart Magnus låt och på pappret har han ett kanonläge mitt emellan veckans båda bottennapp. Litar dock inte alls på svenska folkets smak och jag har en känsla av att Magnus får lida för deras brist på sådan i morgon. Mina tips för i morgon blir som följer:

Till final: Sebastian och Nanne
Till andra chansen: Måns och Magnus
Utslagna, i tur och ordning: Sonja, the Attic, MissMatch, Mani Armani Sheida