Schlager - en pausknapp i tillvaron

Är det bara jag som tycker att det blivit lite väl mycket av idag och imorgon här? Det är ju igår som är hela anledningen till det hämningslösa frossandet i Melodifestivalen och Eurovision Song Contest som pågår här, så det känns inte mer än rätt att jag försöker bättra mig på att kolla i backspegeln emellanåt.

Jag tror att jag börjar mjukt, så att ni som är lite mer softcore inte känner er helt borttappade på en gång. Vi håller oss på hemmaplan och nöjer oss med att backa fem år i tiden. Längre tillbaka än så behöver vi inte gå för att hitta en låt som inte bara är en av tävlingens bästa låtar någonsin utan också en som riktigt duktigt sammanfattar vad Eurovision Song Contest handlar om. Åtminstone för mig.

Jag snackar, förstås, om Thomas G:sons och Sanna Nielsens Hela världen för mig. Jag minns fortfarande hur håret reste sig på armarna första gången jag hörde den den där lördagen i februari 2003, och jag får fortfarande samma sköna rysningar när Sanna hinner till höjningen och kören börjar fläska på. Självklart beror en hel del av eurovisioneuforin på Sannas fantastiska röst, på den livsbejakande texten och på det faktum att låten är byggd enligt mall 1A för hur en klassisk schlager ska låta, men då har vi ännu bara skrapat på ytan.

Under den finns den där kärnan jag antydde förut, what Eurovision is all about. Under tre minuter bortser nämligen Sanna helt ifrån att där ute så finns, där ute så är, en värld som inte alltid är en vacker plats. Det faktum att hela den där världen som finns där för henne hotas av smältande polarisar, HIV, svält och terrordåd dränker hon i en tonartshöjning och en präktig presidenthustrulook - i ett kärlekscrescendo (som växer från forte till fortissimo). Du behöver den, vi behöver den, så en gång till, en pausknapp i tillvaron, Hela världen för mig:

Andra bloggar om: Eurovision Song Contest, schlager, Melodifestivalen