Inför Andra Chansen

Årets melodifestivalturné har kommit fram till sitt sista stopp före finalen, Andra Chansen ifrån Sundsvall där de inledande deltävlingarnas treor och fyror gör upp om de två sista finalplatserna. Som jag gett uttryck för förut känner jag mig ganska frustrerad och i viss mån uppgiven över att vi i år har det starkaste startfältet i andra chansen-rundan någonsin. Hälften av låtarna borde ju redan vara i final!

Mitt intryck är att Sverige i år helt släppt eurovisionfiltret i de inledande deltävlingarna och fullt ut röstat på vad man för stunden tycker bäst om, vilket gör att vi just nu har åtta finalister med potential att bli stora hits här på hemmaplan - men betydligt färre med utsikter till framgång i Europa. Det vore ju gott så om ambitionen vore just att skicka låten vi tycker bäst om och att det sedan får gå som det vill när vårt bidrag tävlar i Europa. Det är ju nu inte så. Att döma av reaktionerna efter de senaste årens bleka resultat i Eurovision Song Contest är det tydligt att vi faktiskt förväntar oss att vi också ska nå bra placeringar där också.

Ikväll är det hög tid, även om det är sent påkommet, att ta på sig de där eurovisionglasögonen - för åtskilliga av bidragen jag tror har störst potential att klara sig bra i Düsseldorf får ikväll göra ett försök att ta den sista möjliga omvägen till final:

Duell I:

Jenny Silver - Something In Your Eyes vs. Love Generation - Dance Alone
Jag sliter mitt hår över den här duellen. Jennys brutalorgie i schlagerfläsk, årets absolut starkaste kort i den klassiska schlagergenren och Love Generations internationella poplåt med supersnygg show borde så klart båda vara i final. Det där europafiltret ger fördel Dance Alone, men jag vill inte välja utan tänker hur hopplöst det än är blint hoppas på att the Playtones åker vilse på väg från Blekinge till Globen nästa vecka och att förloraren här blixtinkallas att fylla deras plats.

Duell II:

Loreen - My Heart Is Refusing Me vs. Sara Varga - Spring För Livet
Här blir det genast mycket lättare, även om jag gillar båda bidragen. Handen på hjärtat, hur många av låtarna i årets Melodifestival reflekterar vad som fungerar på hitlistorna i Europa år 2011? Med god vilja kan vi räkna in en handfull - och Loreens låt är definitivt en av dem. Lägg därtill att hon har en av tävlingens starkaste röster och att rapporterna från genrepen säger att hon lämnat Quasimodo-poserna och hepp - till och med ler och saken borde vara klar. Men återigen - jag vill helst slippa tänka på att hon i andra ronden ställs mot vinnaren i den första duellen.

Duell III:

The Moniker - Oh My God! vs. Linda Pritchard - Alive
Daniel Karlssons galna uppenbarelse som Beatles-älskande Hare Krishnamunk är hela Andra Chansens enda manliga tävlande, vilket möjligen talar för honom här även om förhållandet borde vara det motsatta med tanke på bristen på tjejer som redan är klara för final. Även här hade jag helst sett båda bidragen i final men tänker hålla en tumme för att Lindas snygga stycke schlagerdrama håller hela vägen till Globen - där Sveriges kärlek garanterat kommer att övertrumfas av de internationella jurygruppernas. Men det är långt ifrån säkert att hon når dit. Duellen blir jämn, med fördel The Moniker.

Duell IV:

Shirley's Angels - I Thought It Was Forever vs. Pernilla Andersson - Desperados
Den sista duellen är i mina öron den svalaste. Jag gillar fortfarande de snygga verserna i milfbalettens låt, men refrängen lever inte upp till vad de lovar utan är riktigt svag - och då räcker det inte alls att de lyfter låten på galet höga klackar med skönsång och snygg koreografi. Pernilla unnar jag all framgång och jag lyssnar gärna på både Desperados och hennes album, men jag kan inte bortse ifrån att eurovisionpotentialen i paketet låt och show ligger nära nollpunkten. Jag tror att Shirley & Co vinner här - men förlorar mot vinnaren i duell tre.

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen
Media: Aftonbladet, Expressen, DN.