State of Drama och Ravaillacz till final!

Oj, vilken rysare vi fick ikväll! Bara en sådan sak som att båda förhandsfavoriterna till finalplatserna enligt spelbolagen slogs ut redan i den första röstningsomgången - jag tror faktiskt aldrig det har hänt förut. I årets Melodifestival ställs verkligen alla förhandstips på huvudet!

Själv är jag dock inte alls särskilt nöjd med kvällens resultat. State of Drama har en kvalitetslåt och efter att ha hört den i tusen upplagor på reklamradiostationerna har jag inte svårt att förstå varför den fångade så många röster - men i mina öron är den alldeles för blankpolerad för att beröra. Att även Ravaillacz tog sig till final orkar jag knappt kommentera. Allvarligt Sverige? Det här kan ni tänka er att skicka till Eurovision Song Contest? Nä, det här tänker jag förtränga och gläds mig i stället åt att Martin Rolinski åtminstone fick en andra chans ikväll - men jag börjar bli riktigt orolig för hur detta ska kunna sluta med ett vettigt svenskt eurovisionbidrag.

För för mig som ser Melodifestivalen som programmet där vi försöker enas om vilken låt som kan tänkas vara vårt starkaste bidrag till Eurovision Song Contest så är det just där min frustration sitter. Vi ska välja låten som ska representera oss på hemmaplan, som uppföljare till eurovisionvinnaren Euphoria. Redan från början känns årets upplaga av melodifestivalen låtmässigt rätt sval ur eurovisionsynpunkt, även om jag hittat ett gäng bidrag jag gillar för egen del - men det blir inte bättre av att vi nu sitter med två humorbidrag, två schyssta albumspår, David Lindgrens blekare kopia av sig själv och en Yohio att välja bland i finalen. Är det dags att införa jury även i deltävlingarna för att hålla rätt fokus hela vägen? Tanken känns inte orimlig. Här är kvällens resultat och vad jag tyckte om de tävlande:

Till Final:

State of Drama - Falling
Jag har egentligen inga problem alls med State of Dramas putsade reklamradiorock. Låten är rätt skön och killarna gjorde precis vad de skulle på scenen i Kraft Arena - men jag hade önskade att jag blev just lite mer störd. Lite berörd. Det här känns ängsligt tillrättalagt, som om det är skrivet för att säkra att reklamradiolyssnaren inte byter kanal när låten dyker upp i spellistan - och det är inte precis kvaliteterna man vill ha när det handlar om att göra största möjliga intryck på tre minuter.

Ravaillacz - En riktig jävla schlager

Det är inte svårt att inse att det här var bidraget som många tyckte stack ut i gårdagens startfält - det som förvånar mer är hur många som tyckte att det räckte som merit för att också rösta på det. Som jag skrev igår känns det här i mina öron mest som resultatet av alltför många Guinness på en after work i en överhettad herrbastu - en haderian-melodi som fyllts med krystade rim framförda med ett flåsigt åh-vilken-härlig-distans-vi-har-till-det-här. Ett försök till ironisk drift med tävlingen som helt misslyckas med att träffa där det känns. Annorlunda, visst - men inte bra.

Till Andra Chansen:

Martin Rolinski - In and out of love
Det där med skillnader i smak illustreras rätt fint här. Jag hade enkelt kunnat angripa Rolinskis skamlösa hommage till 80-talshjältarna Modern Talking på liknande sätt som med Raviallacz ovan, för In and out of love låter utan tvekan som ett hopkok av Dieter Bohlens hitkatalog. Skillnaden är att det här träffar mig brutalt, som en orgie i allt som fick mig att börja älska musik en gång på 80-talet. Köksfönstren kan leva farligt om den här dyker upp på radion där jag sitter med min frukostyoghurt framöver.

Caroline af Ugglas - Hon har inte

Även här är det lätt att se vad som appelerade på tittarna igår. Caroline levererade en angelägen text som många kan känna igen sig i på sitt alldeles egna sätt - vilket vi ju redan visste att många älskar. För mig kändes det här väl mycket som en mindre träffsäker variant på Snälla, snälla för att kännas som all that i det här sammanhanget, men det är inte desto mindre en bra låt.

Utslagna:

5. Janet Leon - Heartstrings

Efter rapporter om halvkackiga repetitioner och en strulande röst så tycker jag att Janet var en positiv överraskning igår. Allt satt där det skulle i ett riktigt snyggt nummer även jag tycker det är märkligt att man gör ett så kyligt nummer av en låt som handlar om hur någon nått ens hjärterot - särskilt när risken med just den här typen av låtar är att de uppfattas som distanserat kalla.

6. Eddie Razaz - Alibi

Jag kan förstå att en viss mättnad infunnit sig när man för tredje gången i rad serveras ett stycke dansant schlagerhouse framfört av en manlig solist som förrätt i Melodifestivalen, men jag tycker att det är rejält trist att SVTs feltänk gick ut över Eddies alibi. I mina såväl ögon som öron var det här betydligt mer välsmakande än vad som tidigare satts på schlagerbordet som entré om vi nu ska fortsätta mat-analogin - och jag undrar om det inte sett helt annorlunda ut om Eddie satts på bordet först.

7. Amanda Fondell - Dumb
Igår kväll blev det tydligt att Amanda är en vattendelare. Antingen älskar man hennes egenheter, det skruvade scenspråket, de vokala knorrarna och Meyer-Landrut-engelskan - eller också orkar man inte med dem alls. Jag hoppas Amanda kommer tillbaka för jag tror fortfarande hon skulle passa fint i eurovision, men hon behöver tämja sina manér och jobba på sin artikulation - igår var de väl vildvuxna och texten gick inte fram. Synd, för jag gillar verkligen låten.

8. Elin Petersson - Island
Jag tycker Island är det bästa som kommit ur senare års folkvalda bidrag i tävlingen, men i gårdagens konkurrens kändes det givet att det här inte skulle räcka nånstans alls - särskilt som låten behöver fler än en lyssning för att sitta där den ska.